Jag och min Ka!

När jag, för ett antal månader sedan, för första gången såg min bil på Nettiauto blev jag blixtförälskad - en KA - vinröd - runda grejer på instrumentbrädan och en massa fartränder eller japanska sotstreck på sidorna (jag har fortfarande inte kommit på VAD det är - förmodligen ett kinesiskt tecken som står för "dum kärring som kör som höna")...

OCH

Trots att den visade sig ha en hel del rostfläckar, lite bucklor här och där, en intryckt rand på hela ena sidan + en massa annat när jag såg den på riktigt...

SÅ

Köpte jag den!

Att värmesystemet pajade innan jag var halvvägs hemma, att säljaren inte alls hade fixat de fel som stod i registerboken efter förra besiktningen, att den kostat en hel del mer än jag räknat med och att den spydde ut ljudisoleringsmaterial över halva Österbotten innan jag fick det ordnat har inte minskat min förälskelse nämnvärt mycket...

Den (och jag) är dessutom ett kärt och uppskattat samtalsämne!

Ta till exempel det när min nya cykel kom till Munsala med Matkahuolto - JA, jag har liten bil, JA, det är otroligt lite plats inuti en Ka...

MEN

Man måste väl åtminstone få FÖRSÖKA få in cykeln i bilfan ÄNDÅ?

(Det gick NÄSTAN, så det så)

Nej, jag gillar min Ka! Det gör inget att folk tycker att jag borde anmäla mig till nästa års lådbilsrally, att mina arbetskamrater tror att jag åkt hem när bilen är borta ("Nämen ser du, hon ÄR ju här - jag såg inte bilen - askkoppen stod i vägen") och att jag, på verkstan (och gud vet var mer) inte har något namn utan går under synonymen "Hon med Ka´n"...

Det bjuder vi på...

Jag och min Ka!