OCH
Man märker att man är ny och osäker i våningshus när man, totalt slut och halvt medvetslös, raglar in på toaletten vid tre-tiden på natten med en hink i ena handen och toapapper färdigt i den andra, kämpar för att hinna dit I TID och ÄNDÅ oroar sig för saker som "det ska ju vara tyst efter 22", "månne jag väcker grannarna nu" plus andra hänsynsfulla hyresgästtankar.
Lördagen tillbringade jag på två ställen - antingen hittade man mig medvetslös på soffan framför tv´n tillsammans med "Lilla damen" (som gulligt nog envisades hoppa på min mage tills storasyster fattade medlidande med sin döende moder och tog hand om energiknippen) eller på toaletten - något annat alternativ fanns inte.
Söndagen var jag svag som en bortglömd sparris men hungrig som en varg och till frukost gjorde jag pizza. Bara det att kavla ut degen tog mig evigheter med alla pauser när jag trodde jag skulle svimma...
MEN
Efteråt mådde jag åtminstone LITE bättre och hade lite krafter över - de satte jag på att oroa mig för hur det skulle gå när det var "Lilla damens" tur att drabbas av farsoten för man behövde ju inte vara en Einstein för att räkna ut en sån sak - förr eller senare SKULLE hon drabbas av samma sak - det sade ju sig själv.
Jag hade inte behövt oroa mig så mycket - det visade sig ganska snabbt - natten till måndag var det dags!
Det är inte länge sen den ungen började sova hela nätter - ännu för ett par månader sedan vaknade hon flera gånger per natt men nu sover hon som en stock (förutom någon enstaka gångs uppvaknande nu och då) och hon sover tydligen även när hon är sjuk.
När jag vaknade av ett hulkande ljud var det redan för sent - tänk att det ryms så mycket i en liten kropp - vips så var halva sängen full med odefinierbar sörja vilket även innebar att jag (eftersom vi delar säng - har man en trea på fyra personer så har man) också fick min beskärda del...
Jag hann tänka tanken - "NU går det åt helvete - NU blir det livat", förbereda mig för det värsta...
Innan ungen helt enkelt kravlade sig lite åt sidan för att komma bort från den besudlade platsen, suckade lite...
OCH
Somnade om!?!
Så där fortsatte det resten av natten - så fort jag pysslat klart med att byta lakan, sätta nya handdukar på plats, bökat på henne nya, torra kläder, sköljt upp det som behövdes och började slappna av så började det om från början. Efter ett par omgångar tog de rena sängkläderna slut och då släpade jag henne och alla nödvändiga saker till soffan istället - allt medans hon sov som en stock!?!
Dagtid var det inte lika behändigt - ungen trodde ju att hon kissade när det var i vätskeform...
"Nej, inte kakka, kisa baja" / "Uss, kissen ha kakka jådan, jukta ijja!"
OCH
Trots att jag bytte blöjor på löpande band (samt kastade ut smutstvätten i sorterade högar på balkongen och tvättmaskinen gick i ett) tog det inte länge innan hennes stackars bakdel började påminna om en babianrumpa...
"Dumma, dumma jumpan!"
Idag är det "bättje"...
MEN
Magsjuka är definitivt ingen höjdare - magsjuka är rent ut sagt skit!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar