Hundskräck

Grannarna har ett enormt åbäke till hund. Enligt dem är den något så flummigt som "Polski owczarek podhalanski" - jag däremot är helt hundra på att de helt enkelt snott och smugglat hem en isbjörn från någon djurpark någonstans!

I vanliga fall är jag inte överdrivet rädd för hundar även om jag har respekt för dem från det att jag, i tidiga barndomsår, blev biten i magen av en "människans bästa vän" och därför stolt kan visa upp ett ärr i form av ett upp och ner vänt frågetecken bara jag gräver lite bland bilringar och lyfter på lite fläsk...

MEN

Den här hunden är jag SKITRÄDD för!

Först och främst tack vare storleken på kräket - jag menar, om man inte har respekt för en förväxt pudel vars mankhöjd ligger på samma nivå som ens egen midjehöjd är man ju DUM...

OCH

Det att jag flera gånger mött honom "ansikte mot ansikte" när jag öppnat ytterdörren för att gå ut hjälper inte upp saken. Tänk er att, i lugn och ro - alldeles ovetande, öppna en dörr och så står där en dregligt morrande blonderad Cujo som, innan du skriker till och smäller fast dörren, vrider ihop ett skall som får dina redan löst sittande tänder att skallra.

Grannarna påstår att han egentligen är mer rädd för mig än jag för honom...

FAST

Det litar jag inte på!

Varje gång de bjuder oss dit frågar jag först ifall de har slut på hundmat och tänker erbjuda oss till middag istället - sedan får de se till att kräket är instängt i ett rum och att dörren är låst! Så länge jag vet att han är där går det ganska bra.

Det är likadant med min spindelskräck - så länge jag vet var de finns är jag inte rädd men blir jag överraskad får jag panik...

SOM

Igår när vi kom hem efter att jag hämtat äldre dottern från praoplatsen - så fort vi körde in på gården stängde jag av bilen (avloppet borde definitivt åtgärdas) - sedan satt vi en stund för att höra klart hela Puh-sången (man kan ju inte sluta mitt i) och så steg jag ut, gick runt bilen, öppnade passagerardörren, lyfte ut "Lilla damen"...

NÄR

Ett skall får mig att snurra runt kvickare än vad elmätaren i skrivande stund viner på där ute...

GRANNENS HUND! BAKOM MIG! DEN HAR RYMT!!!!

Snabbt som attan KASTAR jag "Lilla damen" tillbaka i sin stol, skriker till äldre dottern att "stäääääng dööörrrreeen - hundjäveln är lööööös!"...

OCH

Hoppar sedan själv in i bilen samtidigt som jag drar fast dörren.

När en modell större kvinna, som aldrig gillat gymnastik, ryms in i en Escorts framsäte tillsammans med bilstol och påbyltad ett-åring PLUS att hon får fast dörren vid anblicken av en hund...

DÅ

Vet man att kärringen har hundskräck!

"F*n vad löjlig du är mamma", sade äldre dottern och steg ut ur bilen -"Du VET ju att du inte ska visa att du är rädd! Kom nu och sluta larva dig!"

FAST

Jag hade verkligen inte tid att känna mig löjlig - jag hade ju fullt upp med att försöka krångla mig ut!