"Barn nr 1" vaknade i tid (före mig) medans "Barn nr 2" inte laddade sin telefon igår (eftersom den inte behövde laddas förrän imorgon) så där kom det ingen väckning.
Bara att stiga upp och börja ranta i trapporna - när "Lilla damen" sover lönar det sig inte att stå nedanför och ropa - så länge hon sover ska man vara TYST och nöjd.
Tio minuter innan "Barn nr 2" måste börja gå ut till vägen för att hinna med taxin har barnet ännu inte stigit upp...
OCH
Mamma börjar bli måttligt road på hela situationen ännu en gång...
MEN
Hinner inte reta upp sig allt för mycket - "Lilla damen" vaknar - upp i famnen.
När det är en minut tills "Barn nr 1":s taxi kommer och sex minuter före "Barn nr 2" måste gå ut är vi alla samlade nere i köket...
FAST
Innan jag hinner tacka högre makter för att jag tydligen ska få BÅDA ungarna till skolan den här dagen också river en liten klåfingrig dam (som befinner sig i passlig höjd i mammas famn) tag i kaffekannans handtag, lyfter upp den, uuuut...
OCH
Släpper!
Med ett hejdundrande brak slår den i golvet - nybryggt, hett kaffe strittar över heeeela köket varvat med miljontals glasbitar - köksmosaik a la kaffekanna!
Innan jag ens hinner reagera över varför det plötsligt blev otroligt varmt om fötterna börjar trägolvet (som borde lackats om för länge sedan) girigt suga åt sig sörjan...
Nåja, jag ska väl inte klaga - det kunde vara värre - jag fick ju faktiskt iväg båda barnen till skolan, jag TROR dammsugaren lyckades nosa reda på de flesta glasbitarna, golvet har sin egen vilja - blir det en gigantisk fläck precis DÄR så blir det - det är som det är...
Nu sitter jag här med en enorm kopp kaffe, bryggd på "det gamla goda" sättet - d.v.s. genom kokat vatten genom tratt...
FAST
Om dagen börjat så här...
Hur ska den då fortsätta?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar