Min mamma oroar sig ibland över mig - hon kan inte förstå hur jag kan ha sån otur som jag har och att det ALLTID, så fort någonting börjar bli LITE bättre, dyker upp något nytt som suger kraften ur mig...
OCH
Det är sant, det är ingenting som hon inbillar sig!
Om det bara var mig själv det gällde skulle jag kunna berätta konkreta exempel på hur åt helv*te allt kan vara - hur saker bara händer, gång efter annan, men i och med att det för det mesta involverar andra människor i min absoluta närhet kan jag inte spy galla och beklaga mig detaljerat varken här eller på Facebook...
FAST
Vi kan som exempel ta det här med att jag gjorde ett RIKTIGT fynd på Juthbacka i år - jag gick dit enbart för "Lilla Damens" skull (hon ÄLSKAR Juthbacka marknad) - i plånboken hade jag cirka 50 euro, jag hade dagen innan betalt busskortet med en påse 20-centare (gissa om kassapersonalen på Matkahuolto var roade när det, på fredagseftermiddagen, dyker upp en tant som vill betala ett 83 euros kort med småpengar...heheh...) och...eh...väntas nu...var var jag?
JO!
Jag var på Juthbacka och hade cirka 50 euro i plånboken med vilka jag skulle föda två vuxna och ett barn, ha till oförutsedda utgifter tre dagar framöver ända tills det enorma barnbidraget betalades ut på tisdag...
OCH
Då uppenbarar sig ett "duskullealdrigtromigomjagberättadedet" fynd mitt framför mig - en grej som säljaren sålde för under en tia när den på internationella marknaden är värd flera hundra...
SÅ
Jag var ju med långa tänder TVUNGEN att köpa den!
Där gick jag och kånkade på denna vackra (men oerhört otympliga) sak i ett par timmar tills "Lilla Damen" var nöjd med sin upplevelse men jag gjorde det: LEENDE!
FAST
Direkt jag kom hem ringde telefonen - det var min hyresgäst - dåliga nyheter - vattenläcka i huset!
(och NEJ, min hemförsäkring täcker INTE det!)
Nej, jag kan inte påstå att jag blev förvånad - det slår ju aldrig fel - om det någongång, mot förmodan, händer något roligt och positivt tar det inte länge innan något ANNAT händer för att uppväga uppsluppenheten med RÅGE.
MEN
Min mamma borde inte oroa sig för mig - jag har kommit till det stadiet när jag VET att det kommer att hända dåliga saker oberoende vad jag gör. Det stadiet där jag, när det händer, tänker någon tanke typ "jaha, just så" och "nå surprise, surprise", biter ihop och gör något åt det jag KAN göra något åt men accepterar läget när jag INTE kan göra något...
OCH
Övergår sedan till sånt som är roligare...
FÖR
Det var ju det där med att det KUNDE vara värre!
Nu blir det kaffe!
Ha en riktigt fin lördag! :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar