Här var det sotat

I vårt hus finns det fyra eldstäder, en vedspis i köket, en kakelugn i vardagsrummet och en i nedrevåningens sovrum samt vedeldad ugn i bastun som finns nere i källaren...

OCH

Vartenda år intalar jag mig själv att jag ska ha källaren och bastun städad när sotaren kommer...

FAST

Den ideologin tycks höra till samma kategori som det att man vill avveckla alla krig och få slut på hungersnöden...

FÖR

Igår, när jag och lilla damen just varit i duschen och rantade på här hemma nakna som Gud skapade oss, stod han plötsligt där som en uppenbarelse i köket!?!

- Eh, hej, sa jag, kommer du IDAG????

Om han blev lika generad som jag, eller om han helt enkelt började må illa vet jag inte men när han erbjöd sig att sota hos grannarna först och komma tillbaka en liten stund senare var jag ytterst tacksam...

FÖR

Det gav mig några minuter att bättra på min redan fallna image!

Som en virvelvind (läs *dåre*) rusade jag på genom huset - drog på mig kläder, slet ner tvätten från tvättlinorna i sovrummet, vek ihop den och kastade in den i byrålådorna, banade väg genom leksakerna i sovrummet och plockade undan värsta skrotsamlingen framför sovrumsugnen...

TILLS

Jag plötsligt mindes:

HELVETE - KÄLLAREN!

Det är inte länge sedan jag städade källareländet - jag tömde, fixade och donade och visst blev själv källaren betydligt mer framkomlig än tidigare...

MEN

I och med att jag rensade och ordnade hittade jag diverse tvättbart som jag, när inspirationen tog slut, helt enkelt placerade ut lite här och var för att ha en överblick när jag faktiskt skulle få lust att tvätta...

OCH

Nu var det ju inte bara kläder utan även sängöverkast, vinterjackor, filtar, kuddar m.m. överallt - exakt så som jag bestämt mig för att det INTE skulle vara när han kom dit.

Hysteriskt rev jag tag i "Lilla damen" och pulade in henne i diverse klädplagg, tryckte halvt om halvt in mina paddfötter i ett par skor och hasade sedan ut till det katastrofområde jag kallar bastu för att "rädda det som räddas kan".

Nej, det här med sotare är alltså för mig ett enormt stressmoment...

FAST

NÄSTA år ska jag ha allt i skick när han kommer...åtminstone ska jag ha kläder på....hoppas jag...och...det gör förmodligen han också!