Mina fina, fina kissor

Igår var veterinären hit och "tog bort" tre av våra fem katter...

OCH

Även om det var ett av de värsta besluten jag gjort under hela mitt liv var det förmodligen ändå "det bästa" att göra.

Lilla My var sjuk - förmodligen hade hon en eller flera tumörer i sin lilla kropp som bland annat tryckte på lungorna och påverkade hennes andning. De sista dagarna var det precis som om hon snabbt tynade bort.

Lily var den fria själen som inte klarade av att vara instängd. Ända från det att hon föddes var hon skygg och gömde sig så fort det kom gäster och när hon väl upptäckt att det fanns en värld där ute ville hon inte vara inomhus längre än några timmar i taget. P-piller tycktes inte fungera på henne och att sterilisera henne hade bara varit grymt - för det första hade hon tvingats träffa många okända människor i ny, skrämmande miljö och därefter blivit galen av att vara instängd i minst en vecka.

Skrållan var också hon en fri själ fast hon hade däremot inget emot att vara inomhus längre stunder. Hon kom istället inte överrens med de andra katterna utan ställde till med slagsmål så fort hon bara hade chansen och "Lilla damen" tyckte hon inte alls om så hade jag "sparat" henne hade jag varit tvungen att "ta bort" alla andra katter plus att vi då hade haft en katt som inte gillade barn...

SÅ

Veterinären kom alltså hem till oss så att de alla tre fick somna in hemma på sina favoritplatser i lugn och ro medans jag (med tårarna flödande) satt och smekte dem tills de slutade andas (och länge efteråt också IFALL de fortfarande kunde känna det för man vet ju aldrig eller hur...).

Mina fina, fina kissor! :(