Aldrig mer!

Tack vare bytesgruppen på Facebook hittade jag igår ny ägare till min gröna soffa - den passade perfekt i lekrummet...

MEN

När jag, på grund av ryggen, inte längre klarade av att sova på vardagsrumssoffan och möblerade om för att få plats med en säng blev det lite väl trängt att ha den i det kombinerade sov-, lek-, och arbetsrummet (soffan alltså, inte ryggen)...

SÅ

Den var tvungen att flytta hemifrån!

Den nya,tacksamma ägaren skulle hämta soffan klockan sju på kvällen - innan det planerades det in en "köra äldre dottern till stallet i Teijo och en loppisrunda tillsammans med grabben och liten dam i Salo" - om vi startade halv fyra var vi sedan hemma till sju - en snabb tripp - det borde ju gå bra...

MEN

Ibland blir det inte som man tänkt!

Trots att "Lilla damen" sov sin dagssömn innan vi åkte var hon duktigt irriterad under bilresan - när jag dumpat av äldre dottern för att fortsätta de 18 km till Salo var det bara att muta ungen med godis för att överleva under tiden grabben och jag sjöng hela repertoaren av barnvisor...

OCH

Väl framme i stan, när grabben vägrade sätta sin fot i "något skitloppis" och jag försökte trycka ner henne i kundvagnen, blev hon genom trolleri plötsligt ett spänt tvättbräde med tillhörande siren som var stört omöjligt att placera någonstans överhuvudtaget - ungen skrek så det ekade...

TILLS

Mamma gav upp och lät henne gå själv...

Att gå på loppis med en hyperaktiv ettåring som springer genom rader och hoppar mellan hyllor är ingen fröjd - det tog inte lång stund innan jag, svettig och illröd med bestämda steg, knallade ut därifrån...

Bilresan mellan loppis och "hela veckans inhandlande" på Prisma tillbringades i godisets, "Iiiiimse Viiiiimse Spiiiiindels" och hoppets tecken - i Prisma har de nämligen, tack och lov, bilvagnar som missnöjda ungar kan åka i - i vanliga fall tycker "Lilla damen" det är jätteskoj...

FAST

Igår när en stressad mamma tryckte in henne i en bilvagn och körde iväg utan att lägga märke till att vagnsatan satt fastkedjad i väggen så att det blev tvärstopp efter en halv meter ("Herregud vad man får skämmas över dig mamma") var det inte roligt längre - då ville man GÅ SJÄLV!

Två bröd, två mjölk-, och ett blöjpaket senare (det var det storhandlandet) står vi i kassan och kastar in "alla" varor i kassen för att sedan rusa till Hesburger för "VI SKA ÄTA FRANSKISAR - DET ÄR JU GOTT - HÅLLS STILLA NU SÅ FÅR DU FRANSKISAR" fast väl där upptäckte jag att väskan var kvar vid kassan i Prisma (tack och lov var den verkligen kvar) och efter den mutmidagen (som vi fick avsluta i mitten eftersom klockan obönhörligt tickade på) hann jag kasta in både varor och ungar i bilen innan jag kom ihåg äldre dotterns måltid - den som skulle hämtas ut innan vi gick...

När vi, sent om sider, i rasande fart på ringlande väg körde tillbaka till stallet skrålande "Iiiiimse Viiiimse Spiiiiindel" ringer soffhämtaren - "han är lite tidig, klockan är bara 18.20 men han är här nu" - bara att ringa grannen och be dem hjälpa honom bära ut soffjäveln medans sonen skriker "IIIIIMSE VIIIIMSE SPIIINDEL" för att överrösta "Lilla damen" som högljutt protesterar mot att mamma slutat sjunga...

OCH

Framme vid stallet möts vi av en blek äldre dotter - det glupska hästkräket hade misstagit hennes ena finger för en morot så nu hade hon fyra fingrar och en fotboll på höger hand...

Väl hemma, när "Lilla damen" var parkerad framför teven och "Nalle Puh", äldre dottern var både inspekterad och tvångsmatad med värktabletter och sonen tacksamt "eftersom han inte ville med på någon idiotresa till Salo från första början" dragit sig tillbaka till sin älskade dator, var jag totalt slut...

OCH

Tänkte samma sak jag tänkt VARENDA GÅNG vi varit in till stan...

Aldrig mer, aldrig mer, ALDRIG MER!