SOM MAN BÄDDAR...

Idag var det guidad rundtur på BB...

SÅ

Eftersom jag inte visste varken bu eller bä om det här stället gick jag på den trots att jag inte är en så kallad "förstföderska"!

Det roligaste med alltihopa var att jag genast tyckte barnmorskan som guidade såg märkligt bekant ut - hon påminde väldigt mycket om en tjej jag jobbat och delat hytt med på Birka -92...

OCH

Det VAR faktiskt hon!

Jag har många gånger funderat över vad som hände med henne efter det att hon slutade - nu vet jag - härligt att se henne igen efter alla dessa år!

FAST

Den lyckokänslan gick snabbt om...

FÖR

Så fort vi leddes in i ett förlossningsrum och jag fick syn på sängen fick jag panik!

Vad f*n har jag gett mig in på?

Hur i hela glödheta har jag varit SÅ enkel att jag GLÖMT vilken skärseld det är att föda????

HUR har jag lyckats förtränga vilken otrolig smärta det EGENTLIGEN handlar om det här med att få värk på värk - timmar efter timmar...

OCH

Att själva belöningen för att man överlevt DET - ja det är att man får krysta ut ett bowlingklot?

VA?

Sängen fick mig att minnas...

Jag vill inte vara med mera...

FAST

Som min dotter sade:

"Som man bäddar får man ligga"...

Antar att hon har rätt!