Två veckor kvar!

Tänk - idag är det bara 14 dagar kvar tills jag fyller 40 år. Att vara 40 och 40+ sägs vara höjdpunkten i en kvinnas liv - DÅ blir allt finemang. Imorgon är det bara 13 dagar kvar...

Hmmm???

En sak (bland många) som jag undrar över är om man alltid vet om att man dött?

Jag menar, ta till exempel att man åker med som passagerare i en bil och somnar - sover som en stock medan föraren passar på att få sladd och kvaddar en stockbil. Den teoretiska möjligheten att man dör då är ju ganska stor - går det sedan så snabbt att man inte vaknar innan det är kört...

SÅ

VET man då att man har dött eller fortsätter man åka bil i sin egen lilla värld utan en aning om vad som hänt?

OCH

En annan grej - om två människor älskar varandra, den ena dör och den andra hittar en ny kärlek - hur blir det SEN när de träffas på nytt? Jag har svårt att tro på att det existerar triangeldraman i himlen...

SÅ

Hur löses DET dilemmat?

Två frågor jag egentligen inte vill ha svaret på!

Att vara snäll lönar sig inte

Att sitta i en stekhet lägenhet i denna gudsförgätna hetta är inte att rekommendera...

SÅ

Eftersom sonen igår befann sig i Kimito och äldre dottern tillbringade dagen i Kokkola för att fotografera någon hästtävling packade jag in mig och "Lilla damen" i bilen för en dag hos mamma/mommo i Harjux. Visst var det varmt där också men inte på samma sätt - där kunde vi åtminstone sitta ute i skuggan medans "Lilla damen" och min brorson plaskade på i badet...

OCH

När det blev för varmt där ute kunde vi ragla in och frysa en liten stund i den underbara kylan som luftkonditioneringen ger inomhus...

FAST

Efter några timmar, när vår kära mor lämnat oss för att öva teater, var det dags att dra hemåt. Innan vi satte oss i bilarna och drog iväg skulle jag och min bror vara snälla och bära ut mammas gamla spis.

Dagens tips 1:

Får ni plötsligt ett behov av att vara "snälla" - bit ihop och stå emot - det lönar sig inte!

Dagens tips 2:

Om ni bär ut en köksspis vars ugnslucka består av glas - håll den i rätt vinkel annars glider glasskivan ur sina fästen, studsar mot stentrappan och exploderar i 9 850 000 små glasbitar som sprids över ett enormt område stenplattor och gräsmatta!

Jag undrar vad grannarna tänkte när vi, efter en timmes plockepinn i stekande sol, satte igång med projekt "Nu vi**u DAMMSUGER vi gräsmattan"...

"Ja no e ho naleis pöllo o te som bor tide men int verkar ti ritti klok döm de båne hennas heldä!"

När vi tills slut gav upp lämnade vi, förutom dammsugare, sopborste och skyffel också en hink med glasbitar på trappan som en välkommen hem-hälsning till kära mamma ifall hon, mot förmodan, skulle missa att vi varit snälla och burit ut hennes spis...

FAST

Brorsans förslag att lägga en limtub bredvid hinken skippade vi...

Undersökning

Jag har just vaknat och min hjärna står stilla, ja mer än vanligt då...

FÖR

Inatt testade jag på något NYTT - jag var äventyrlig - jag sov nämligen vänd åt fel håll i soffan (jo, jag sover på soffan)...

OCH

Den absolut första tanken som slog mig när jag vaknade imorse var att vi människor är så inbitna vanedjur att det inte är klokt - bara det att ligga FEL VÄG i soffan får oss ur balans...

MEN

Vilken väg är egentligen RÄTT väg?

I en säng är det ganska enkelt att bestämma sig för "den rätta vägen" - huvudändan är oftast den ända som står mot väggen och har kuddar (och förhoppningsvis luktar mindre illa)...

FAST

Där igen är den stora frågan - vilken SIDA är rätt sida? Här har vi ytterligare ett svårighetsmoment när det verkligen gäller i nya förhållanden - "Jag ligger alltid på höger sida av sängen! Gör du det också? Jamen hur f*n gör vi NU?".

Min andra tanke, typ 25 minuter senare i och med att det går så trögt, var "hur många tycker att den och den vägen är rätt väg"?

Tycker majoriteten av människosläktet att den ena vägen är rätt eller är det 50/50?

SÅ

Tänk dig att du sitter i en soffa och ska lägga dig ner. Vilken väg tycker DU är rätt väg att ligga i en soffa? Vill du ha huvudet åt höger eller ligger du hellre med huvudet i vänster-ändan? Svara gärna på frågan i "surveyn" högst upp på den här sidan - jag är verkligen intresserad av hur det ligger till! :)

Osynlig snögubbe?

Lilla damen kom rusande med ett blankt vitt papper, ropande:

- Titta mamma, titta mamma, Saasa jita fiiiint! Saasa jita snögubbe! Snögubbe jömmej sig!

Den ungen får mig att skratta!

40 års present!

Ifall ni sitter där ute och funderar vad ni ska köpa till mig i 40-årspresent...

SÅ

Ska jag hjälpa er lite på traven:

Kolla inlägget från 03.10.2010 - stället är fortfarande till salu!

Försökte hitta det idag när vi körde hem från mammas (typ världens idé - "vi kör via Jeppo på skoj") men lyckades inte riktigt - vet ni hur stort Jeppo är? När jag äntligen råkade på en "Nykarleby-skylt" hade jag redan misströstat ett antal gånger, målat upp miljoner tänkbara scener där bensinen tog slut och hur vi skulle hittas först 2020 - tre kruttorra mumier i en halvt bortrostad Ka...

Var var jag nu igen?

JO

HÄR vill jag bo! :)

Hääppi böööörtdej tooo miiii,

Hääppi böööörtdej tooo miiii!

Uppsats om mobbning

Uppsats från min ljuva (heh) ungdom direkt kopierad, dvs alla kommatecken, punkter osv är så som jag skrev dem DÅ:

MOBBNING

Mobbning är något som inte borde finnas, en följd av att människan tycker att hon själv är den perfekta individen och att de andra har en massa fel och brister.

För det mesta samlas de, som tycker att de är bättre än alla andra och njuter av att mobba.

Varför mobbar vi varandra, varför kan vi inte acceptera att människorna är olika personligheter, att alla har sin speciella klädstil, att alla inte kan vara vita osv.

Jag tror att mobbning i grund och botten härstammar från den egna osäkerheten, att vi är rädda för att inte accepteras av våra vänner, vi vänder deras "agg" och kritiska ögon från oss själva mot en annan stackars person för att försäkra oss om att vi själva ska vara trygga i vänskapens krets.

Människan är flockdjur, vi trivs med att dela samvaron med varandra precis som alla andra flockdjur. Därför tycker ingen av oss om att vara ensamma eller utstötta, vi mår inte bra av det.

Alla känner så, många känner skräck för att bli utstött! Varför tänker vi inte på det, på oss själva, hur vi skulle känna det, när vi trakasserar en stackars före detta medmänniska. Nej, just i den stunden är det egot som dominerar i hjärnan - "Bråkar dom inte med honom så kommer de att bråka med mig", vi tänker bara egoistiskt på oss själva och bryr oss inte om hur mycket vi sårar den andres känslor.

Mobbning ger psykiska men, blir man allt för mycket sårad tar det år innan man kommit över upplevelserna, det kan t.om ta sådan tid att det håller på i evigheter.

Rasism är en form av mobbning, som om inte alla människor är lika värda. Vi ser ju alla lika ut - inuti - varför bryr vi oss om hur vi ser ut utanpå, varför hata varandra för att han är svart, hon är gul och vi är vita. Personlighet är viktigast, hur vi är och hur vi beter oss. Vi vita är inte alls bäst, det är vi som hittar på mest ont i världen genom att tro att eftersom vi är vita kan vi göra vad vi vill. Det är fel, världen är allas - den är ingen mans leksak!

Kläder, utseende berörs av mobbningen. - Han har stor näsa, han får inte vara med oss, vi skäms ju ihjäl om han går med oss.

Tänk er själva in i situationen, INGEN av oss kan rå för hur vi ser ut, och även om vi själva inte tycker om resultatet finns det mycket få sätt som vi kan ändra vårt utseende med. Klädstilen är vår egen, om vi trivs med det vi går i, låt oss göra det då. Pengar är också en faktor som inverkar på de kläder vi har så skrik aldrig ut vad ni tycker och tänker, det sårar!

Försök börja acceptera varandra, börja se det vackra hos varandra istället för att bara se felen. Om vi alla började tycka om varandra och acceptera varandras fel och brister skulle livet bli mycket mer härligt och harmoniskt. Tänk er för innan ni klagar på någon nästa gång, tänk er själva i dennes situation.

Jag fick en femma (av fem då alltså).