Poesidagbok

Jag har många gånger lekt med tanken att skriva en bok...

OCH

Nu skulle det ju vara det perfekta tillfället att skriva en om generationsboende i modern tid - tre generationer tillsammans i ett litet hus ute på landet - på gott och ont - utformad som en dagbok med tre olika versioner om hur vi uppfattar det som hänt under dagen.

MEN

Det blir nog inget av det heller.

Istället kanske man borde börja med poesi? Jag menar, det tycks inte finnas några regler för sånt? Tidigare trodde jag att det bör rimma och ha någon mening men det var fel - vissa är ju så flummiga att till och med såna som jag (läs "tappad bakom vagn") inte ser någon röd tråd.

TYP

Vaknar tidigt

Extrapris på Halpa-Halli

Regn i Långtbortistan

Sörj ej det gångna

Tvättmaskiner gurglar

Glädje

ELLER

Varför inte romantisk poesi?

Vaknar tidigt

Oro i själen

Rastlös

Djup saknad

Hur?

Nej, det här med poesi är väl inte riktigt mitt område det heller antar jag - synd - annars kunde vi ha haft poesiafton lite nu och då här ute på landet under sommarkvällarna och DET hade varit kul att skriva om i generationsdagboken:

Mamma:

Imorgon är det "poesiafton" igen och jag önskar verkligen att ungen inte fattat tycke för det där dravlet. Det finns ju ingen rim och reson i det hon rabblar upp? Inte förstår hon heller att det här med att bjuda hem en massa människor egentligen bara är ett stressmoment för mig. Gräsmattan borde klippas. Finns det tillräckligt med stolar? Hur många kommer? Vad ska vi bjuda på? Visst säger hon att hon ska ordna det här med trakteringen men det måste ju finnas en reservplan ifall hennes bakande går fel (och det gör det ju för det mesta). När ska hon lära sig?

Jag:

Javisst ja, imorgon är det poesiafton. Förbaskad tur att mamma påminde mig - jag hade totalt glömt bort det. Slänger väl ihop några plåtar mockarutor så är det bra med det. Sen gnäller hon om att gräset är oklippt. So? Måste allt vara så himla perfekt? Finns det inte stolar så sitter vi i gräset och då är det väl bara bra att det är lite längre än vanligt, mjukare att sitta. Det blir nog bra det här. Jag är iallafall tacksam över att hon förstår hur viktigt det här är för mig och hon tycks ju verkligen uppskatta mina dikter!

Dotter:

Jiiiiisus! Enda positiva med den här dagen är att det nu är en dag mindre tills jag fyller 18, får körkort och slipper bort härifrån!