Till salu!

Här vare´Loppis:

Till salu!

Facebook kan man ha till mycket!

Lillan och Tintin

På lördag kväll, när jag var på väg hem från jobb såg jag på långt håll en svanslös katt i byn...

OCH

Även om den här katten var korthårig skulle det ha kunnat vara "Lillan" - hon måste alltid rakas varje vår på grund av sin päls (som oavsett hur många timmars borstning som helst under vintern alltid samlade på sig enorma tovor)...

SÅ

Jag blev ju naturligtvis att fundera igen en gång - var det HON? Har hon hittat en ny familj? En som ser till att hennes päls blir rakad varje vår?

Visst var det hemskt när "Tintin" blev överkörd för ett par veckor sedan...

MEN

Med honom visste jag ju vad som hänt och kunde begrava honom - "Lillans" öde kommer däremot att alltid att finnas i mina tankar!

Tintin och Lillan - fina fina kissor båda två!

Reparera en Escort for dummies

PS...

NU är bilen sönder - konstigt länge tog det...

MEN

Jag visste ju att det skulle dyka upp något förr eller senare.

Antingen är det kylarfläkten ELLER elfel ELLER "givaren" någonting...

SÅ

Dags att köpa hem "Reparera en Escort handbok for Dummies"

Här och hemma

Här händer det inte mycket...

MEN

Det beror på att det, hemma hos mig, händer en hel del mer!

Från min lilla lista över vad som ska åtgärdas denna sommar kan jag nu stryka över punkten "måla bokhyllorna vita" - inte nog med att vardagsrummets hyllor blev vita - jag sålde de mörkbruna jag hade i sovrummet och släpade sedan ner vardagsrummets tvillingbokhyllor från vinden - de blev också vita (men eftersom färgen tog slut och jag inte hade lust...läs råd...att köpa ytterligare en stor burk färg tapetserade jag hylldelarna istället med en tapet jag hittade i källaren - resultat helt ok).

Soffan jag köpte förra året byttes mot en dator åt grabben (en som han kan spela på utan att bli rabiat var femte minut) och istället ropade jag in en sliten hörnsoffa för 35 euro på huuto.net...

FAST

När vi hämtade den visade det sig att människan som sålde den inte kunde hantera kameran och soffan istället för sliten och smutsig i verkligheten var JÄTTEFIN!

Soffan ur diverse vinklar + en av bokhyllorna

Vad har jag gjort mer då?

Jo, när jag förra sommaren och hösten rensade värsta skräpet ur källaren förde jag ju inte bort sopsäckarna direkt utan samlade dem utanför källardörren och där fick de övervintra under en presenning (dumt dumt dumt) - de är nu skickade till avfallsstationen - dyrt men definitivt värt det!

Mellan varven har jag dessutom hjälpt en vän att tömma ett dödsbo - nu är det tänkt att en stor del av sakerna ska säljas på ett eller annat sätt...kanske jag skulle annonsera ut en del HÄR också och inte bara på Facebook?

I juli kommer min pappa hit för att, tillsammans med min lillebror, isolera den totalt oisolerade väggen och bygga kompost åt mina maskar - före det hade jag tänkt renovera vinden...

MEN

Där var jag tvungen att ge mig - om jag skulle göra det alldeles själv (som jag hade tänkt) tog jag förmodligen livet av mig med all stress - jag kröp till korset och bad min bror om hjälp - tillsammans ska vi ordna det på ett sätt eller annat.

SÅ

Här händer det alltså inte mycket...

MEN

Hemma hos mig händer det desto mer...

Ingen svenska på 112 inte!

Jag tycker att "när man bor i Finland bör man kunna finska" - mest kanske för att jag själv suger i språket och uppriktigt skäms över detta...

OCH

Om jag inte får service på svenska i en butik, restaurang eller dylikt går jag inte i taket för det - det är ju inte LIVSVIKTIGT att jag får höra svenska - jag klarar mig nog på min stapplande finska om jag måste...

MEN

Att personalen på nödcentralen, dvs 112, inte kan ett ord svenska är något man INTE borde acceptera!

Idag ringde jag dit två gånger - först för att anmäla en sak, sedan för att få bekräftat att ambulans verkligen var på väg. Båda gångerna hamnade jag hos damer som inte förstod svenska överhuvudtaget?

Samtal nummer ett började med att jag presenterade mig och frågade (på finska) om hon pratade svenska - EI! kom det som svar - inte "Valitettavasti ei" utan kort och gott "EI!".

Jag frågade då henne om det då inte fanns någon människa där som faktiskt kunde svenska som jag kunde få prata med istället och med långa tänder förenade hon mig efter att först (på finska) ha informerat mig om att denna person just nu hade ett annat samtal och att jag då var tvungen att vänta. Jag var alltså tvungen att SJÄLV (på finska) begära att få prata med en svenskspråkig person -hon erbjöd sig inte automatiskt att förena.

Samtal nummer två började på samma sätt - när damen ifråga svarat frågade jag henne om hon pratade svenska och fick svaret "EI" vilket fick mig att tro att det var samma kvinna...

FAST

När jag frågade henne om det faktiskt VAR hon fick jag ju veta att det var det minsann inte alls -den här gången iddes jag inte ens begära att få prata mitt modersmål och hon hade ingen tanke på att erbjuda den möjligheten heller.

Visst - den person som sedan, i sin tur, ringde upp MIG för att få nya uppgifter talade faktiskt svenska (antagligen stod det VARO - RUOTSINKIELINEN AKKA! med feta bokstäver i deras logg vid det här laget) men så här ska det väl inte få vara!?!

Tänk om det varit panik!?! En människa som i vanliga fall inte kan språket ordentligt kan det betydligt sämre när han eller hon är chockad - att då inte kunna kommunicera med 112-personalen underlättar definitivt inte upp situationen...

OCH

Om det är svårt att få tag på tvåspråkig personal...

SÅ

Tvinga då de som inte kan svenska att lära sig följande enkla fras :

Ett ögonblick så förenar jag dig till en svenskspråkig person!

Jag menar...någon måtta får det väl ändå vara!

Och vinnaren....

till ett plagg från PingPong barnkläder...

ÄR...

KIIKA !

Grattis!!!!

(Tack till Anneli på Annelis moments

som skötte dragningen så att allt skulle gå rättvist till!)

Våt sand är äckligt

Att leka i sandlådan när det regnat

är inte så där jätteskoj...