Tiga är guld...

Häromdagen gjorde vi, från skolan, som en del av nutritionsundervisningen ett studiebesök till sjukhusets kök för att se hur det går till där när maten tillreds - hur den planeras, vad de gör själva och vad de köper in osv. Besöket började redan klockan 8.00...

OCH

I och med att jag hade 47 km att köra dit, skulle dumpa av två ungar på vägen och det dessutom var snöstorm blev jag sen.

När jag äntligen kom fram rusade jag in i hallen som delas av både mat-, och föreläsningssalarna och började slita av mig ytterkläderna samtidigt som jag hälsade på en "aldrigsettförr" karl som stod där och väntade.

- Ska vi till samma ställe kanske? frågade han och pekade mot en av föreläsningssalarna.
- Nä, jag ska in dit, sa jag och pekade mot matsalen, men nog kommer jag hellre med dig!
- Är du säker på det? frågade han.
- Ja nå nästan för det här med kök är inte riktigt MIN grej om man säger så, svarade jag och sneglade på hans portfölj - vad ska DU på då? Något med ekonomi eller?
- Nja, nej det är nog mera om ledarskap!
- Jaha, nå då tror jag att jag pallrar mig iväg till köket istället - ha en bra dag...

OCH

Så susade jag vidare!

Hur mycket ska vi slå vad om att jag, en tid framöver när jag söker en tjänst som närvårdare och sitter där framför en grupp med "högre folk" som ska bedöma mig - när jag gör mitt allra bästa för att verka "normal"...

SÅ

Kommer han att vara en av dem som bestämmer om jag är värd att anställa eller inte...

Att jag ALDRIG lär mig att hålla käften!

Utmanad

Jag har blivit utmanad av Melissa - jag tackar för detta men utnämner inga nya mottagare - mest för att jag har noll koll numera på vem som fortfarande bloggar och vem som slutat - dags att skärpa sig!!!!

Frågorna jag fick var:

1. Vad hade du senast dåligt samvete över?

Ärligt talat har jag konstant dåligt samvete - jag borde klonas och få en så där 20 kopior av mig själv för att riktigt räcka till och minska mitt dåliga samvete...å andra sidan skulle jag sedan ha dåligt samvete för att jag tvingat på mina medmänniskor 20 fler av mig, jag menar, det räcker bra till med originalet. Få se nu - senast jag hade dåligt samvete var när jag idag kom på att jag var beredd att ta mitt pick och pack och flytta till grannstaden bara för att få den dagvård jag behöver istället för att KÄMPA och se till att jag får den dagvård jag behöver HÄR! Jag har jobb HÄR, "Lilla damen" trivs HÄR, hon har vänner HÄR osv. Vad f*n håller jag på med? Så nu jobbar jag hårt på att vi ska kunna stanna HÄR så hon får ha kvar det i sitt liv och inte behöver flytta!

2. Fulaste namnet du någonsin hört?

Jamen hur kom du på de här frågorna??? :) Jag vet faktiskt inte? Första jag kommer på är Uuno men det är bara för att jag kopplar ihop det namnet med Uuno Turhapuro och han är äcklig (man får inte säga så, fy mig, fy mig!)

Det VÄRSTA just nu, när jag ser den här bilden, är att det helt säkert var precis så här han där stiliga transportkillen uppfattade mig idag... 

3. Ställer du gärna till med drama/är du en dramaqueen?

Ooooh ja! Absolut! ;)

4. Har du slocknat sittandes på wc-byttan?

Eh, NEJ! Går det???

5. Har du gjort något kriminellt någon gång?
Japp! Jag snattade ett armband en gång när jag var 15 och det har jag ännu dåligt samvete över. Armbandet kostade typ 9 kronor, var av metall och hade ormhuvuden. Borta för länge sedan men som inetsat i min hjärna under "VAD HAR DU GJORT EGENTLIGEN?".

Fåfänga är en synd

Man kan inte påstå att jag är den där extremt fåfänga typen...

FÖR

Om jag faktiskt vore det skulle jag förmodligen bry mig lite mer om mitt utseende än jag gör nu - jag menar, jag går upp i vikt i stadig takt, jag rör mig inte tillräckligt mycket, kläder är det jag sätter ut minst pengar på av allt och smink är något jag har NOLL koll på - tror inte jag skulle veta skillnaden på...äh...glöm det - jag vet ju inte ens vad grejerna heter...

MEN

Lite fåfäng måste jag vara...

Varför skulle jag ANNARS ha ångest så där länge efter att den stiliga transportkillen som levererade hem dotterns paket idag åkt sin väg?

OCH

VARFÖR lär jag mig aldrig att ens LITE tänka på vad jag har på mig eller INTE har på mig när jag "nu ändå bara går här hemma och inte behöver bry mig"!?!

JIIISUS!

Felaktigt ideal kanske?

Härom natten drömde jag att jag skulle på date - jag hade träffat en alldeles, alldeles, alldeles UNDERBAR karl på nätet och nu var det dags att träffas på riktigt för första gången...

FAST

Det enda vettigt jag hade i klädväg var en sån där klänning med smala axelband...

Säg mig vilken bh som passar till DET!?!

Där stod jag  i min klänning med mina bassetöron korvade i midjenivå...

Läs: PANIK!

Det tog ett tag, X antal minuter hysteriskt rotande i skåp och lådor...

MEN

Till slut hittade jag en axelbandslös bh och VIPS var allt någorlunda på sin plats igen - spegelbilden fick godkänt -jag var nöjd  - NU kunde jag träffa drömprinsen - bära eller brista - gulleplutt, here I come - ska bara rätta till håret först, lyfta armen, släta till mina arma grå...

OCH

TADAAA - vem MÅNNE har glömt att raka sig under armarna????

Japp!
Jag skippade daten!

OCH

Nästa morgon när jag vaknat och masat mig iväg till skolan var jag ju naturligtvis "tvungen" att berätta om min horribla upplevelse - hur min date blev förstörd på grund av en risbuske, eller rättare sagt två!

Som alltid blev diskussionen ganska omfattande efter detta - istället för att diskutera rehabiliterings-, och habiliteringsplaner kom vi "osökt" in på KROPPSBEHÅRINGENS VARA eller ICKE VARA!

Till exempel armhålorna då. Och benen. Och ögonbryn.

OCH

Hur i hela friden alla porrstjärnors privata delar kan vara så där silkeslena och släta - bulliga och fina...

MEDAN

Man själv, när man strider med den förba**ade bikinilinjen, för att inte trosorna ska se ut som en liten optimistjolle mitt ute i bermudatriangeln först får en massa röda och irriterade nippor och noppor för att sedan drivas till vansinne av klådan som kommer när skitet växer ut igen (vilket tycks börja hända redan efter typ 10 minuter).

Vad BEROR det på?

Är det för att de kör vaxning från topp till tå?

"Been there - done that - nipp nopp!"

Fel vax kanske?

Fel hårborttagningsmedel?

Fel sorts rakskum?

ELLER

Helt enkelt:
FELAKTIGT IDEAL?

Varför har det blivit så?

Fotogeniskt eller ej...

Hon där, vad är det nu hon heter igen...någo på B...vänta lite...ska Googla...

JA!

Beyoncé
(och HUR i all världen kommer man från första början PÅ ett sånt namn????)

Iallafall - Beyonc och e med ett streck ovanpå är tydligen lite fåfäng och vill inte ha ett par bilder publicerade, bilder där hon, enligt sig själv då, inte ser så där himla perfekt ut...nå voi voi...

Det får mig att tänka på något som jag tänkt på tidigare:

Hur en del ALLTID blir bra på bild medan såna som jag ser ut som halvt uppäten, kvarglömd och maskangripen rävåtel  oberoende VAR, NÄR eller HUR jag blir fotograferad!

VISST!

Det KAN ju i och för sig bero på att de som blir bra på bild är vackrare än jag, det KAN ju också bero på att jag ser ut som en halvt uppäten, kvarglömd och maskangripen rävåtel i verkliga livet också...

MEN

ORÄTTVIST är det oberoende!

FAST

Tur i oturen egentligen att det här drabbat mig, en helt vanlig människa som kan smyga sig undan varje gång en kamera finns i närheten...

FÖR

Tänk vilket helsike det skulle vara om jag fötts som...ja...jag vet inte...kronprinsessa kanske? Kungahusets pressansvariga skulle få jobba 24/7 med 100% övertid varenda eviga dag bara med att FÖRSÖKA stoppa alla dåliga bilder.

Vilken himla TUR att de fick Victoria istället för mig!

Tur?

Jag är en vanemänniska - jag parkerar ALLTID på samma ställe i skolan (så jag säkert hittar bilen i mina mest tankspridda tillstånd)...

MEN

Idag tog jag en annan plats, varför vet jag inte. Jag kom in på gården, som vanligt, jag TÄNKTE svänga in på min vanliga plats men sen körde jag en bit till istället och parkerade där.

På eftermiddagen kom en lärare och sa att alla som parkerat på den parkeringen borde flytta sina bilar för "nu rasar snö från taket". Jag tryckte in min bulle i munnen, steg upp, letade efter bilnycklarna, gick och satte på mig skor och jacka och traskade ner till parkeringen.

När jag kom dit hade snön rasat ner där jag 1. BRUKAR parkera och 2. bredvid min bil - bilen bredvid min hade vindrutan krossad. Jag hoppar i, backar bort, parkerar på nytt ställe, stiger ur och VOFF så rasar snön ner där bilen nyss hade stått. 

Är det sånt som kallas "tur"?

Du fattas mig!

"Det är de bästa som lämnar oss först"

Jag har aldrig förstått det där...

MEN

Nu förstår jag!

Vad jag däremot inte förstår är varför en helt igenom god människa, en som älskade sin familj över allt annat, en underbar vän och medmänniska, en som alltid tänkte på andra och gjorde sitt bästa för att vara till stöd och hjälp för de som behövde det, en som bara genom att finnas till förgyllde andras liv - varför en så härlig person ska behöva lämna oss alldeles för tidigt?

Vila i frid - jag är tacksam för att jag fick lära känna dig.
Du kommer för alltid att finnas i mina minnen, tankar och hjärta!