En del morgnar...

Vad är det egentligen för kosmiska krafter som gör att en del morgnar är åt bakdelen innan man ens hinner öppna ögonen?

Som imorse - klockan var knappa sju när jag vaknade av att "Lilla damen" sparkade mig i ryggen och gormade att hon minsann ville både ha täcke och dricka...

MEN

När jag kastade täcket på henne nöjde hon sig med futtiga 50% av sina önskemål och somnade om, vilket en kort sekund fick mig att tro att även JAG skulle få sova en stund till...

FAST

Det visade sig snart att hennes rytande hade väckt storasyster - hon som tydligen sovit på soffan inatt? Varför? Jo, Hemulen hade blivit instängd i hennes rum igår och gjort sina naturbehov i rummet - DÄR gick det ju inte att sova...urk...uäk...

OCH

Så kastade hon en blick på klockan, drog på sig kläderna - gick ut för att kolla till hästarna.

Vid det här laget var jag vaken - jag vet inte om min rygg är en slags motorväg till hjärnans känslocenter men sparkar någon mig där och till på köpet VÄCKER mig med det blir jag snabbt ganska irriterad - när jag till på köpet får en fantasibild av kattskit broderad i min arma skalle är det klippt - inte en chans att jag somnar om i första tagen inte...

MEN

Inte en chans att jag stiger upp och korvar kattskit klockan sju en söndagsmorgon heller - någon måtta får det ju faktiskt vara - jag nöjde mig med att nappa tag i telefonen och läste morgonens nyheter.

I något skede måste jag iallafall somnat om eftersom ett nytt vrål väckte mig klockan nio - då satt "Lilla damen" på toaletten och behövde minsann torkas direkt - "VARFÖR LIGGER DU OCH SOOOOVER MAMMA - STIG UPP NU - DET ÄR JU MOJON OCH JAG HÖÖÖVER FATTIST HJÄLP!"

Så har det fortsatt sedan dess - 0,002 sekunder efter torkningen undrade hon varför jag ännu inte fixat någon frukost och jo, tack tack för dessa två smörgåsar men vad tycker du jag ska dricka till och varför är inte teven på och varför sover HON på soffan, hon har väl eget rum? Mellan varven jag rusade på som en vettlös dåre för att uppfylla en annan vettlös dåres önskemål försökte jag klä på mig, koka kaffe, dela upp kattmat i två olika skålar och mosa i avmaskningsmedel i rätt dos, ge rätt skål till rätt katt, vakta kräken så att var och en av dem lät den andres skål vara, hälla upp en kopp av mitt dyrbara och verkligen behövda kaffe...

FÖR

Att till slut ta min livsgivande kaffemugg i ena handen, en tobak i andra...

OCH

Gå ut för att dra några lugnande och livsgivande andetag IFRED!

Nåja, det blev ju inget av med det - innan jag ens satt mig på trappan hängde en vetgirig treåring mig på ryggen med frågor som "vad är det där för fågel", "varför får jag inte sitta kolakassa på din rygg mamma" och "NÄÄÄÄR KOMMER DU IIIIIIIIIIN?"...

SÅ

Det blev mycket snabba livsgivande andetag - bara för att komma in och upptäcka att Stinky uppskattade den rökta smörgåsskinkan betydligt mer än sitt avmaskningsmedel. En katt som jagar småfåglar må vara snabb men det är INGET mot en katt som fått syn på ett "ajabajadetdärgerdufaniskinkpaket" uppe på köksbänken!

Ibland kommer jag på mig att längta till hösten - när skolan börjar igen...

OCH

Därmed också DAGIS!

Oönskad information

Jag har nyligen vaknat så hjärnkontorsfunktionen är till och med lägre än vanligt...

MEN

Det har ju aldrig hindrat mig tidigare heller - jag skriver ändå.

Just nu stör jag mig lite på massmediers sensationslystnad - jag menar då det här med grabben som blev dödad av tigrar i Danmark.

I en artikel beskriver "de" hur han blev dödad och tuggad på - "det fattades minsann bitar" lite här och där...

FÖR

Att sedan övergå till NÄSTA artikel där det skriks ut att han faktiskt tillbringat hela natten tillsammans med tigrarna...jojo...

OCH

Så kommer vi till det allra senaste - hur en man för fyra år sedan blev attackerad av en tiger men klarade sig trots att han tillbringade MINST 25 minuter tillsammans med tigern innan hjälpen kom - hur detta vilda djur under dessa, förmodligen evighetslånga, minuter lekte med karln precis som katter leker med mössen de plockar åt sig och pinar tills det skojiga är slut.

 Helt klart intressant läsning, mycket "oj, usch och wow" i det...

MEN

Knappast är det roligt för pojkens anhöriga, släkt och vänner att läsa detta?

Det ligger ju i människans natur att vara nyfiken - om någon människa man bryr sig om dör vill man veta hur det gick till - helst ska det ske i sömnen där den avlidne inte ens märkte det själv - förhoppningsvis skedde det mitt i en underbar dröm och gick snabbt - klick, så släcktes lampan.

Samma sak när det hänt en bilolycka - TADAAA så publiceras ett detaljerat fotografi på den demolerade bilen högst upp på webbsidan med en smaskig rubrik som säkert lockar läsare medan det längst ner, så där i förbifarten, nämns att "anhöriga har ej ännu underrättats".

JAHA!

Jag undrar hur många det är som fått information de absolut inte velat ha via de här nyheterna?

Snälla, tänk efter före!

Framtidsfunderingar...

Även om jag har en massa saker jag borde fundera över i nuläget, detta nu...

SÅ

Vandrar mina tankar iväg lite längre bort - något år framåt - närmare bestämt till nästa sommar.

Vad ska jag göra DÅ?

Den utbildning jag går på är uppbyggd som så att jag först går i skola ett och ett halvt år (och under loven är det praktik) medan sista året, specialiseringen,  utgörs av så kallat läroavtal - att jag arbetar och lär mig genom att jobba samt studerar någon vecka nu och då. I och med att jag har en hel del till godo inför det året blir det dessutom en ganska kort tid innan jag är klar och sen är min tre års utbildning klar...

MEN

Inom vilket område vill jag specialisera mig? Jag menar, det finns ju en hel del alternativ:

Här finns mer information!

OCH

Var?

Bo kvar här?
Kimito?

ELLER

Sverige?

Jag antar att det, helt enkelt, beror på var det finns jobb...

Projekt "Såga ved" - paus!

"Tydligen är du en av de där som drabbas av alla biverkningar som finns"...

SA

Min mamma när jag kom hem i förrgår efter att ha tillbringat morgonen på 1. HVC och resten av dagen på 2. Malmska...

OCH

Jag är benägen att tro hon har rätt - tydligen funkar det inte för mig att äta den där medicinen - huvudvärk och illamående vore något jag kunde stå ut med...

MEN

Rytmstörningar och känslan av att tuppa av var femte minut är lite väl intressant för min del - att jag var tvungen att ta det lugnt hela dan igår och blev dödsslut bara av att diska förstörde min andra lediga dag av tre.

Nu tar jag alltså en paus i tablettknaprandet för att tag framöver...

Kolugn midsommarafton!

Det var ju liksom midsommarafton igår...

FAST

Här rullade det på som vanligt, enda skillnaden var att jag grillade vilket inte hör till vanligheterna...

OCH

Det blev ju som det blev - grillspetten serverades i samma skick som de alltid serveras när jag försöker mig på det där - med brända korvbitar och ytligt knapriga köttbitar (men desto "saftigare" inuti).

Champinjonerna jag fyllde med Koskenlaskija ost och virade in i baconskivor blev däremot jättegoda - åtminstone de som hann grillas tillräckligt länge - de jag var tvungen att ta bort alldeles för tidigt på grund av att pinnarna brann upp gick nog att äta de också även om de inte var riktigt "som de skulle". 

Under tiden jag kämpade i mitt anletes svett med detta stod närmaste grannarna och tittade på - de följde alla mina välkoordinerade och rutinerade grillrörelser (Voi, sa*an - nu brinner pinnjä*vlarna IGEN - jag blötte dem JU!!! - *ryck och riv*) med stora ögon...

(Bilden är tagen från tidigare 
- igår var jag alldeles för upptagen för att dokumentera sällskapet)

Att grilla är faktiskt ett överskattat nöje!
När "nöjet" var över och magarna mätta satte jag mig ute i solen och glodde tillbaka...

En kolugn midsommarafton alltså!

Mittaustyö?

Det finns såna här märken överallt nu...

OCH

En massa män krälar på i diken när man kör förbi...

Jag undrar...

VAD mäter de egentligen????

Projekt "Såga ved" - Dag 4

Nu är jag inne på fjärde dagen av mitt "Projekt såga ved"...

OCH

Eftersom läkaren gav mig två alternativ:

1. Antingen börja med full dos, en tablett varje dag och riskera ganska hårda biverkningar i upp till två veckor...

ELLER

2. Ta en tablett varannan dag tills biverkningarna försvinner...

SÅ

Valde jag alternativ TVÅ - blotta tanken på de exempel läkaren hade räknat upp som "worst case" lockade inte - jag har inte tid med två veckors intensiv huvudvärk eller sängliggande på grund av illamående - jag SOMMARJOBBAR ju!

Något sådant har jag å andra sidan inte lagt märke till - jag har inte (peppar peppar) mer huvudvärk än vanligt och inte mår jag illa heller...

MEN

Skillnad märker jag minsann - speciellt igår då jag kom hem från jobbet och slappnade av. När jag kom på mig själv med att sitta och tugga min smörgås och dricka mitt kaffe utan vare sig tidning, bok eller tusen tankar typ "det här borde jag göra", "när jag får lön ska jag betala DET först" osv i huvudet. Jag var fullkomligt nöjd med att tugga och titta ut genom fönstret - den enda tanken jag hade var HUR det KÄNDES att äta en smörgås, hur den SMAKADE...

DÅ

Kom WOW känslan!

Enligt bipacksedeln KAN medicinen påverka tankeverksamheten - om de då räknar det som en bieffekt eller inte är en annan sak...

FAST

Jag anser iallafall att det är POSITIVT! Det var ju inte så att tankeförmågan försvann - men de där 80% ONÖDIGA funderingarna miste sin betydelse. Hjärnan försökte lite då och då ta fram dem igen av gammal vana - "nu ska vi stressa upp kärringen lite på skoj" men så var de lika snabbt borta igen - de som envist stannade kvar lyckades inte längre ärta upp mig så som tidigare...

Imorse hade dock effekten TYVÄRR försvunnit - genast jag slog upp mina blå, till och med INNAN jag slog upp dem hade hjärnan varvat upp sig till högvarv igen - det var samma gamla MILJONER tankar och funderingar.

Att den här medicinen inte är beroendeframkallande är bullshit - jag vill ha MER! :)