Reparera en Escort for dummies

PS...

NU är bilen sönder - konstigt länge tog det...

MEN

Jag visste ju att det skulle dyka upp något förr eller senare.

Antingen är det kylarfläkten ELLER elfel ELLER "givaren" någonting...

SÅ

Dags att köpa hem "Reparera en Escort handbok for Dummies"

Här och hemma

Här händer det inte mycket...

MEN

Det beror på att det, hemma hos mig, händer en hel del mer!

Från min lilla lista över vad som ska åtgärdas denna sommar kan jag nu stryka över punkten "måla bokhyllorna vita" - inte nog med att vardagsrummets hyllor blev vita - jag sålde de mörkbruna jag hade i sovrummet och släpade sedan ner vardagsrummets tvillingbokhyllor från vinden - de blev också vita (men eftersom färgen tog slut och jag inte hade lust...läs råd...att köpa ytterligare en stor burk färg tapetserade jag hylldelarna istället med en tapet jag hittade i källaren - resultat helt ok).

Soffan jag köpte förra året byttes mot en dator åt grabben (en som han kan spela på utan att bli rabiat var femte minut) och istället ropade jag in en sliten hörnsoffa för 35 euro på huuto.net...

FAST

När vi hämtade den visade det sig att människan som sålde den inte kunde hantera kameran och soffan istället för sliten och smutsig i verkligheten var JÄTTEFIN!

Soffan ur diverse vinklar + en av bokhyllorna

Vad har jag gjort mer då?

Jo, när jag förra sommaren och hösten rensade värsta skräpet ur källaren förde jag ju inte bort sopsäckarna direkt utan samlade dem utanför källardörren och där fick de övervintra under en presenning (dumt dumt dumt) - de är nu skickade till avfallsstationen - dyrt men definitivt värt det!

Mellan varven har jag dessutom hjälpt en vän att tömma ett dödsbo - nu är det tänkt att en stor del av sakerna ska säljas på ett eller annat sätt...kanske jag skulle annonsera ut en del HÄR också och inte bara på Facebook?

I juli kommer min pappa hit för att, tillsammans med min lillebror, isolera den totalt oisolerade väggen och bygga kompost åt mina maskar - före det hade jag tänkt renovera vinden...

MEN

Där var jag tvungen att ge mig - om jag skulle göra det alldeles själv (som jag hade tänkt) tog jag förmodligen livet av mig med all stress - jag kröp till korset och bad min bror om hjälp - tillsammans ska vi ordna det på ett sätt eller annat.

SÅ

Här händer det alltså inte mycket...

MEN

Hemma hos mig händer det desto mer...

Ingen svenska på 112 inte!

Jag tycker att "när man bor i Finland bör man kunna finska" - mest kanske för att jag själv suger i språket och uppriktigt skäms över detta...

OCH

Om jag inte får service på svenska i en butik, restaurang eller dylikt går jag inte i taket för det - det är ju inte LIVSVIKTIGT att jag får höra svenska - jag klarar mig nog på min stapplande finska om jag måste...

MEN

Att personalen på nödcentralen, dvs 112, inte kan ett ord svenska är något man INTE borde acceptera!

Idag ringde jag dit två gånger - först för att anmäla en sak, sedan för att få bekräftat att ambulans verkligen var på väg. Båda gångerna hamnade jag hos damer som inte förstod svenska överhuvudtaget?

Samtal nummer ett började med att jag presenterade mig och frågade (på finska) om hon pratade svenska - EI! kom det som svar - inte "Valitettavasti ei" utan kort och gott "EI!".

Jag frågade då henne om det då inte fanns någon människa där som faktiskt kunde svenska som jag kunde få prata med istället och med långa tänder förenade hon mig efter att först (på finska) ha informerat mig om att denna person just nu hade ett annat samtal och att jag då var tvungen att vänta. Jag var alltså tvungen att SJÄLV (på finska) begära att få prata med en svenskspråkig person -hon erbjöd sig inte automatiskt att förena.

Samtal nummer två började på samma sätt - när damen ifråga svarat frågade jag henne om hon pratade svenska och fick svaret "EI" vilket fick mig att tro att det var samma kvinna...

FAST

När jag frågade henne om det faktiskt VAR hon fick jag ju veta att det var det minsann inte alls -den här gången iddes jag inte ens begära att få prata mitt modersmål och hon hade ingen tanke på att erbjuda den möjligheten heller.

Visst - den person som sedan, i sin tur, ringde upp MIG för att få nya uppgifter talade faktiskt svenska (antagligen stod det VARO - RUOTSINKIELINEN AKKA! med feta bokstäver i deras logg vid det här laget) men så här ska det väl inte få vara!?!

Tänk om det varit panik!?! En människa som i vanliga fall inte kan språket ordentligt kan det betydligt sämre när han eller hon är chockad - att då inte kunna kommunicera med 112-personalen underlättar definitivt inte upp situationen...

OCH

Om det är svårt att få tag på tvåspråkig personal...

SÅ

Tvinga då de som inte kan svenska att lära sig följande enkla fras :

Ett ögonblick så förenar jag dig till en svenskspråkig person!

Jag menar...någon måtta får det väl ändå vara!

Och vinnaren....

till ett plagg från PingPong barnkläder...

ÄR...

KIIKA !

Grattis!!!!

(Tack till Anneli på Annelis moments

som skötte dragningen så att allt skulle gå rättvist till!)

Våt sand är äckligt

Att leka i sandlådan när det regnat

är inte så där jätteskoj...

Vit som vit

Egentligen hade jag ju tänkt fixa nedre våningen i sommar...

MEN

Då kommer ju min högt älskade pappa och hjälper mig isolera ena husgaveln (inte undra på att vi hade kallt i vintras - när vi sågade bort bitar från huspanelen för att se hur lågt ner sågspånet hade sjunkit upptäckte vi att där inte fanns något sågspån - där fanns inget alls. Två lager med bräder och sedan kunde man röra vid vindstrappan)...

SÅ

För att dela upp allt det där som "måste" göras målar jag om bokhyllorna NU istället.

Man skulle ju kunna tro att själva målandet är det mest arbetskrävande momentet av projektet - speciellt när jag skruvat fast alla hyllor för att de ska orka med mina böcker...

FAST

Egentligen är det valet av färg som kräver mest - vet ni hur många nyanser av VIT det finns?

För några veckor sedan målade jag den ena bokhyllan med VIT färg - en sån där VIT färg som finns färdigt i burkarna - VITT som VITT tänkte jag...

MEN

Där hade jag fel (igen en gång)...

FÖR

Efteråt skar hyllan i ögonen - det var ju inte alls samma vita färg som t.ex. vitrinskåpet i köket och när den nu skulle målas IGEN för att få samma nyans som både vitrinskåpet och kakelugnarna släpade jag först hem ett 50-tal färglappar med vars hjälp jag kollade och dubbelkollade tills jag visste att: DEN HÄR är det!

Väl i butiken bad jag om en liten färgburk till att börja med - OM det mot förmodan var fel kunde jag ju byta...

FAST

Det gick inte - deras apparat kan inte blanda så små mängder färgpigment som det behövdes till en liten burk - om jag ville ha just den färgen var jag tvungen att köpa minst TRE liter...

Vad hade jag för val?

För att avrunda kan jag bara säga att det var FEL färg - trots koll, dubbelkoll och trippelkoll är den vita färgen inte DEN vita färg som fanns på lappen - den som passade perfekt bredvid alla de saker jag testade med...

FAST

Har man köpt en tre liters burk har man...

SÅ

Nu målar jag både bokhyllor och klaffbyrå med den här färgen - med mörkläggningsgardiner och rätt styrka på glödlamporna ser alla vita nyanser ändå likadana ut!

Kanske...

Fuktigt värre!

Nej, nu är jag trött på det här vädret - inte nog med att tvätten inte torkar ute - den torkar ju inte ens inne och DET stör mig...

FÖR

Även om det kanske finns andra som gillar att ha miljontals plagg som inredningsdetalj hör det inte till min önskan att ha dyblöta saker överallt - speciellt inte när "Lilla damen" springer och river ner allt med jämna mellanrum så man får hänga upp det igen och igen och IGEN...

OCH

Ju mer tvätt man desperat hänger upp ju mer fukt samlas det i huset - och desto längre tar det innan det blir torrt!

The never ending story a la Hulta!