Dagens tillkännagivande:
Lilla damen har odlat fram sin första tand - NU blir det roligt att amma!
07 april 2009
VÅRTECKEN PÅ DIALEKT!
Samtal mellan mig och mamma i söndags:
- Ida ha i viri granni vedär!
- He hadd vi jär å - he va tiji grade o sole stjein!
- He vari jär o!
- Ja ha kratta gååln fö he e ba na liiti snöön kvar - allt aade ha firi...
- Ja kan int kratt na ännu ja men he ha komi upp döm de lööka som ja sätt i fjoolas!
- Rei?
- Jå, he kombä gröön upp nu!
- Na toki haar int ja na men ja höörd trenona igår.
- He djo ja å, å ja såå döm å eldä vänt nu, nä he va svanona som ja sååg men trenona ja höörd.
- Vi hadd svaana på lindo igår vi å - ti va ritti grann men veit du va?
- Nä?
- Grannen ha teji fram amerikaanarn!
- Nå, TÅ eri vååre!
- Ja, TÅ eri no vååre!
03 april 2009
KAN MAN?
Mitt minne är legendariskt...
En legend...
FÖR
Det existerar helt enkelt inte!
När det gäller möten, tider osv kan jag plita in dem i vår kalender och bloggen är ett utmärkt hjälpmedel som kan gälla som dagbok - även om jag inte skriver vad som händer minns jag vad jag skrev JUST DÅ - just den dagen...
MEN
Människor jag träffat kan jag inte plocka in i varken kalender eller blogg - det här ställer till en massa krångel...
På byn har jag flera gånger träffat på en tjej - "trevlig typ det där" - "lätt att prata med" - "har nog träffat henne någonstans men var"?
Igår var hon med på föräldramötet - i egenskap av kurator!
JAMEN HALLÅ!
Jag BORDE ju ha vetat att hon var mina barns kurator eller hur?
Kan man ha alzheimers i min ålder?
01 april 2009
ICKE PICKE PÖ
Jag gillar min bil...
FÖR
Den är SNÄLL mot mig!
Trots att den är gammal och gått många många mil ger den mig inte allt för mycket bekymmer (det här får jag helt säkert äta upp - från och med nu kommer den att få alla möjliga fel) - inte nog med att jag i stort sett bara behöver tanka och köra - den har ypperlig färg också - en färg som dämpar värsta skiten - det behövs - den tvättas nämligen inte allt för ofta...
MEN
Den har ETT fel...
Jag kan inte ha barnbilstolen fram - lilla damen måste åka där bak!
Det är ett helvete att åka längre sträckor...
FÖR
Åker vi t.ex till Åbo går det bra på DITVÄGEN - då sover hon ju men sedan är tålamodet slut - sur, bitter och inåtvänd på grund av att hon måste sitta inpulad i sin stol efter en hel dag av roliga intryck skriker hon hela vägen hem...
DET är INTE roligt!
Då jag köpte bilen var det ett kriterie - den skulle ha airbags överallt...
OCH
När min pappa påpekade "Varför basera köpet på hur många airbags den har - man köper väl knappast en bil bara för att krocka den" fattade jag inte vitsen...
FAST
Det gör jag nu!
Hade den inte airbag på passagerarsidan kunde jag ha bilstolen där - förmodligen skulle lilla damen vara grinig ändå men det vore åtminstone betydligt enklare att FÖRSÖKA roa henne om man SÅG henne eller hur...
I nya bilar kan man tydligen välja om man vill ha en airbag aktiverad eller inte - det går däremot inte i min - vill jag ha den ur funktion måste jag antingen ta den till en märkesfirma för att åtgärdas vilket lär vara en dyr historia...
ELLER
Så kan jag med hjälp av fysiklagarna räkna ut i vilken minsta möjliga hastighet en krock måste ske för att utlösa fanskapet så att jag sedan kan plocka bort den själv...
HMMM...
Icke Picke Pö...
VÄLDIGT DUMT!
Att stress räknas som en slags folksjukdom i dagens läge är ju inget nytt...
MEN
Hur är det med depressioner?
Var och varannan människa är deprimerad nuförtiden - det är iallafall vad jag tror - så är det åtminstone i min bekantskapskrets...
OCH
Även om jag själv, tack och lov, lyckats undvika att bli trilla ner i det svarta hålet (peppar peppar) börjar jag ha ganska stor insikt i vilka antidepressiva medel det finns på marknaden samt deras eventuella biverkningar..
En av de största biverkningarna är priset...
FÖR
Har man t.ex. högt blodtyck och tar medicin mot detta får man efter en viss tid blodtrycksmedicinen till reducerat pris...
FAST
Det får man inte med antidepressiv medicin!
En väninna bör äta två tabletter a´10 mg av sin medicin varje dag för att må någorlunda ok - de här två futtiga tabletterna kostar henne över hundra euro för två månaders ranson - svindyrt...
SÅ
Dyrt att hon ibland när hon mår lite bättre egenhändigt prövar minska dosen - istället för att ta 20 mg per dag tar hon 15 mg - på det viset räcker medicinen längre...
MEN
Det tar inte lång stund innan man märker att hon minskat dosen - från att livet har varit ganska ok blir allt sakta men säkert upp åt helvete - det finns INGENTING roligt mera - LIFE SUCKS - dags att gå tillbaka till 20 mg och det illa kvickt!
Ska det behöva vara så här?
Varför ska människor som mår dåligt - som får kämpa varenda eviga dag för att hitta NÅGOT som gör livet värt att leva - behöva oroa sig för de höga medicinkostnader OCKSÅ?
DUMT!
VÄLDIGT DUMT!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)