Ännu en sådan dag...

JAHA!

Ännu en sådan dag...

Min dotter må hata sin skola...

MEN

Ibland tror jag att jag hatar den mer...

Om det ändå vore så att man kunde skippa skolan - då skulle våra liv vara BETYDLIGT bättre...

Åsas kusin!

Av någon konstig anledning brukar jag stanna kvar i folks minne...

MEN

Vad det beror på vet jag inte...

OCH

För det mesta vill jag inte veta heller...

"Den där ja - det är en extremt jobbig människa"

SÅ

Jag ids inte forska i saken - folk kommer ihåg mig av en eller annan anledning - bara att acceptera fakta...

FAST

När jag häromdagen ringde min svägerska på jobbet hade hon samtidigt besök av en gammal arbetskompis till mig...

OCH

Då hon berättade för honom vem hon pratade med "- Det är Nette" var hans omedelbara respons "Ah - ÅSAS kusin!!!"

FÖR

När det gäller HONOM har jag inga tvivel överhuvudtaget varför HAN minns mig!

För flera år sedan när vi jobbade tillsammans bodde vi båda här på ön men nu och då var vi tvungna att åka in till Pargas som ligger en timme härifrån - eftersom vi båda var duktigt miljömedvetna samåkte vi naturligtvis (visst - att endast en av oss fick kilometerersättning per gång KAN ha haft en liiiiten del i det hela men man ska ju inte hänga upp sig på småsaker)...

En dag när vi satt där i bilen nämnde han att han jobbat som croupier på båtarna innan han skaffade familj så jag frågade då om han kanske kände mina kusiner - de hade ju också jobbat med det - kanske de till och med jobbat tillsammans...

OCH

Så räknade jag upp dem...


- "Är ÅSA din kusin???"


Sedan fick jag inte en syl i vädret mera - varken på resan dit eller på vägen hem - det blev 130 kilometer hängiven hyllning för hela slanten - karln var i extas!

Om jag skrev ner alla lovord han hade över min, jag citerar "underbara kusin" skulle jag sitta och knacka tangenter hela dagen - istället drar jag hyllningen i stora drag - det hade, helt enkelt, inte fötts många kvinnor som min kusin Åsa - hon var ju inte bara vacker, sexig och rolig - hon var ju dessutom intelligent också!

Det sista han sade innan han steg ur bilen den dagen var:

- "Så DU är kusin med ÅSA - det hade man ALDRIG kunnat tro!"

NÄ

Jag saknar inte honom...

Inte ett dugg!

PUH!

Jag älskar min familj...

OCH

Med familj menar jag då barn, föräldrar, syskon, syskonhälfter och syskonbarn...

MEN

Jag säger som min mamma sa när hon ringde och berättade att bilresan gått bra - att de nu var hemma...

ALDRIG MER!

Visst var det roligt att de kom hit till dopet...

FAST

Elva personer introttade i två små rum och kök i flera dagar är en slags avancerad tortyr...

OCH

Då var inte ens alla hit!

Utrymmet på övre våningen användes sällan till mer än sovplats - träffas man så sällan som vi gör eftersom vi bor så långt ifrån varandra måste man ju UMGÅS - få ut så mycket av tiden tillsammans som möjligt - diskutera - prata...

SÅ

NU när alla åkt hem och jag sitter här ENSAM (lillan sover) känns det ganska tudelat - å ena sidan njuter jag av tystnaden - å andra sidan saknar jag de andra...

Man är ju aldrig nöjd!

Annars gick dopet bra om man inte räknar att ungen höll på att få fel namn då - själva "Jag döper dig till blabla" avbröts av att mamma skrek NEJ!!!! - alla blev mätta, glada osv...

OCH

Tack vare den digitala tidsåldern finns det nu ungefär 1000 fotografier att välja mellan när alltihopa ska dokumenteras i babyboken - annat var det FÖRR när man bara hade analoga kameror - DÅ togs det ett eller två - resultatet såg man först när de framkallades...

På tal om det...

Dags att gå igenom dem alla...

I lugn och ro!

:)

MOCKARUTERECEPT SÖKES!

HUR gör man mockarutor där geggan ovanpå blir tjock, mjuk och geggig istället för tunn, hård och stel?

VA????

Är det NÅGON som vet?

DAGENS MAIL!

Dagens mail:

Kära bloggare!

Jag har genom dessa dagar lidit ett helvetes kval eftersom jag saknar din skrift så mycket. Jag har förståelse för att du har fullt upp med hus, tre barn (varav ett relativt nyfött), djur och hushåll men jag skulle verkligen bli glad om du tog dig tid någon gång nu och då att skriva ett par ord.

Eder hängivne läsare

NÅJA

EGENTLIGEN gick dagens mail så här:

"Har du lagt av med bloggandet?"

FAST

Man ska ju inte hänga upp sig på små detaljer...

Kära hängivne läsare!

Dina ord om att du saknar min skrift gör mig rörd och får mitt hjärta att kännas varmt!

Tyvärr är det nog som du skriver - att jag har fullt upp med allt man samlat på sig under åren - hur kunde jag till exempel vara så dum att jag köpte ett hus med veduppvärmning? Luftvärmepumpen drar maximum el när det är så här svinkallt ute och trots att de SÄNKER elkostnaderna i Sverige HÖJER snåljåparna priset HÄR? Fattar du logiken i det!?! Visst kunde jag sätta på den direkta elvärmen men då får vi leva på vatten och tallkottar några månader efter utjämningsräkningen i höst IGEN en gång och ärligt talat har jag ingen lust med det!

Ungarna har haft jullov vilket i princip har betytt att alla datorer varit upptagna från morgon till kväll och även om de inte varit det hade det ändå inte funnits tid att sätta sig ner för att knappra på tangenterna - dessutom var nagelsaxen försvunnen så mina naglar fastnade mellan knapparna så fort jag försökte mig på att betala räkningar - gnäller fodringsägarna ska jag be dem att skicka nagelsaxar eller så får de gott vänta nästa gång den är försvunnen igen!

Under jullovet har vi nästan bara varit hemma - njutit av sovmorgnar och tagit allt i vår egen takt...

MEN

DEN lyxen är det ju slut på nu - skolan började igår - suck och stön!

Jag HADE faktiskt tänkt blogga igår men plötsligt var min nya soffa levererad på gården så sedan fanns det ingen tid över för det - i flera dagar innan hade jag, varje gång den lilla sov, möblerat om så att den nya soffan skulle få plats - gissa om det sedan retade mig när den ÄNTLIGEN kom och sedan fick stå I TIMMAR där ute eftersom chauffören tydligen hade en klausul i sitt arbetskontrakt där det stod angivet "jag behöver inte hjälpa kärringar med att bära in soffor"!?!

NÅ

Den är inne nu och hela familjen turas om att vakta nyförvärvet med en sprayflaska med vatten så att katterna inte börjar vässa klorna på den OCKSÅ!

Inte är den särskilt bekväm heller men köper man en billig soffa får man väl skylla sig själv - kanske den blir bättre om vi hoppar i den?

ELLER

Kanske vi borde låta katterna klösa så mycket de vill - mjuka upp tyget på något sätt?

Dop ska det bli också - ytterligare en sak man går och funderar på.

Släktingar droppar in från både Sverige och Österbotten - det är alltså inte bara dopförberedelser så som präst, ställe etc etc som skulle bokas utan även "var ska man placera alla - var ska de sova"? Dopmenyn var ett bekymmer ända tills vi bestämde oss för att bjuda på Euroshopper kaffe i plastmuggar med grahamsskorpor till - ingen större risk att det går åt mycket då inte - billigt och bra samtidigt som det kräver minimi arbete förberedelser...

NÄ

NÅGOT hittar vi väl på - våffelkex brukar ju alltid gå hem...

SÅ

Du förstår kära hängivne läsare att här ÄR det lite körigt...

MEN

Det kunde ju vara värre så jag ska inte gnälla!

Eder hängivna bloggare!

FRIENDS

Har ni sett reklamen för "friends"?


(Klicka här för att se filmen)

Den gör mig gråtfärdig varenda gång jag ser den...

POFF - PANG - KADANG!

- "Ska vi skjuta raketer i år?"

Frågade grabben med hopp i rösten...

MEN

Mamma sa "NOPE - det ska vi inte!"

FÖR

Tråkig som hon är tycker hon att det är slöseri med pengar!

Visst är det FINT - visst är det VACKERT...

MEN


FY FAN VAD DET ÄR DYRT!


SÅ

Istället för att skjuta egna raketer åkte vi in till byn och tittade på fyrverkerishowen som kommunen anordnat för att säga adjö till vår gamla kommun och välkomna den nya (från och med idag har nämligen de tre kommunerna som tidigare fanns här på ön - Kimito, Dragsfjärd och Västanfjärd - slagits ihop till en enda - Kimitoön)...

OCH

Under tiden vi stod där - frös arslet av oss - glodde på några människor som jonglerade med eld eller vad det nu var - vred nacken halvt ur led för att se alla effekter där uppe i skyn borde jag ju ha varit oerhört imponerad över alla effekter - tacksam över att kommunen ville bjuda på det här fantastiska skådespelet...

FAST

Ärligt talat stod jag istället mest och funderade på hur mycket det hela hade kostat!

POFF (Där gick ett lastbilslass prydnadsväxter som kunde piffa upp centrum upp i rök)
PANG (Den där smällen kunde förmodligen ha bekostat skolskjutsar i en månad)
KADANG (Oj då - den där kunde ha finansierat en deltidsanställd hemvårdare MINST ett halvår)

TYP...

NÄNÄ!

Tro nu för allt i världen inte att jag är otacksam - det är jag inte - tack tack - det var "kiva"...

MEN

Nog skulle det väl ha funnits en hel del annat för alla kommuner i landet att sätta fyrverkeripengarna på...

ELLER?

Gott nytt år!