VÅR VÄN HUNDEN...

Hormonstinn eller inte...

Det här med att en hund försökte rädda sin påkörda kompis får mig verkligen rörd...

HUR TÄNKER DE?

OM jag MOT FÖRMODAN skulle föda fler barn...

SÅ

Skulle jag nog välja ett annat BB än det på ÅUCS!

Visst kan personalen sin sak - de är kunniga - de vet vad de sysslar med...

MEN

Valde jag ett annat ställe skulle jag underlätta för DEM - en liten börda mindre - nåja - en STÖRRE börda är väl lite närmare sanningen...

FÖR

Man kan ju knappast påstå att jag är någon drömföderska precis...

Vad jag försöker få fram är att de har för mycket att göra med för lite personal. Den ena förlossningsavdelningen efter den andra stänger - DERAS föderskor skickas istället till Åbo - det blir fler och fler förlossningar men anställs det mera personal?

NÄNÄ

Samma antal barnmorskor som förr bara - det kallas SPARÅTGÄRDER - något som vårdbranchen sett sin beskärda del av!

Det är inte bara det att de ibland måste förlösa bebisar på löpande band (som den dagen de hade 26 förlossningar på ett dygn - så fort ungen var ute blev mor och barn uppskickade till vårdavdelningen så att följande fick sätta igång med sitt lidande på allvar) - de har ju även de studerande med sig som måste läras upp!

Eftersom jag är så trög som jag är avverkade jag x antal arbetspass under min tid nere på förlossningen - jag hann med MÅNGA barnmorskor och läkare och ingen skillnad om det var en barnmorska eller läkare som tittade till mig så hade de ju studeranden med sig VILKET i praktiken betydde att ALLT som gjordes på mig och FÖR mig - det gjordes två gånger - i vissa fall tre om någon stackare hade oturen att dras med två elever. Varje gång det t.ex. skulle kontrolleras hur mycket som "var öppet" grävde barnmorskan först - sedan var det dags för elev nummer ett att gissa sig till antalet centimetrar - efter det elev nummer tvås tur.

Det, om något, måste ju vara direkt stressande för barnmorskorna?

Jag menar, om man nu står vid ett löpande band av föderskor - man har en tidspress på sig - man borde hinna in till följande rum snabbt...

OCH

Så ska man vänta på att ens studeranden ska gissa sig till antalet centimetrar hit eller dit (plus att den halvt hysteriska kärringen på sängen tvingar dem att vänta mellan sina arkeologiska utgrävningar så som jag gjorde - jag tror att det mest använda ordet för mig under dessa timmar var "HETKINEN" (ett ögonblick) för DET fick jag upprepa gång på gång.

Nu är det inte min mening att hacka på de studerande - de måste ju få lära sig de också och även om det just då kändes jobbigt med att vara försökskanin underlättade en av dem min tid betydligt - hon hette Nina och var hur rar som helst - HON kommer att bli en underbar barnmorska - sanna mina ord!

IALLAFALL

Vad jag menar är att JAG skulle verkligen tappa nerverna på såna arbetsvillkor - tappa sugen för allt som har med vård att göra - ge upp - kasta in handduken och börja på ny kula...

Speciellt när man nu läser att de stänger YTTERLIGARE ett BB vid årsskiftet för att skicka alla sina föderskor till Åbo DE OCKSÅ...

Hur tänker de som bestämmer egentligen?

MEJERINEDLÄGGNING!

Jag ammade de andra två tills de var två år...

Min far kallade mig för "fröken Arla" - jag var som en sprängfylld ko - alla mina tröjor hade oerhört sexiga mjölkfläckar på framsidan - väldigt svåra att få bort i tvätten efter ett tag...

MEN

Det verkar som om gamla Rosa har gått i sin...

FÖR

Det ena juvret tycks vara helt tomt medans det andra - ja det vete f*n!

För några dagar sedan började jag må illa - matlusten försvann totalt och jag fick tvinga i mig både mat och mellanmål bara för att få i mig någonting - "äter man inte producerar man ingen mjölk"...

MEN

Oberoende hur mycket jag än tvingade i mig minskade omfånget på de tidigare så gigantiska grejerna - sakta men säkert återgick de till sin vanliga hängiga taxöronsform?

Visst - det KOM mjölk - men den lilla var inte nöjd - från att ha sovit MYCKET blev det små stunder lite nu och då - däremellan var det pirr och marr...

FAST

Naturligtvis inte när pappa var här - DÅ var det idel solsken och tutta sött - det är ju, konstigt nog, ALLTID så!

När jag diskuterade möjligheten om att det kanske fanns dålig tillgång till mjölk var andra skeptiska - hur skulle det vara möjligt - jag hade ju tidigare varit ett vandrande mejeri - hon fick nog tillräckligt med mat - jag behövde inte oroa mig - "ge INTE upp" - "låt den lilla ligga vid bröstet så kommer det mer"...

SAMT


"Köp för guds skull inte hem modersmjölkersättning - det är ett tecken på att man gett upp!"


NÅ

Jag ville inte ge upp - jag gillar ju hela amningsgrejen...

MEN

På fredagen köpte jag ersättning och flaska för säkerhets skull - IFALL det blev snustorrt - IFALL ungen höll på att svälta ihjäl...

OCH

Igår - när det var RIKTIGT eländigt - efter en hel dag när jag inte ens hunnit gå på toa ensam ens en gång (förutom när lillans pappa var här då och det var idel ädel solsken) - slängde jag till slut flaska och nappar i kokande vatten - nu skulle det iallafall TESTAS - VAR hon hungrig eller var hon inte?
Med de andra två prövade jag flaskmatning en eller två gånger - det gick inte alls. Så fort man närmade sig med gumminappen spände de sig som en fjädrar och ÅLADE bort från det asiga mamma hade i handen - GUUUD vad ÄCKLIGT...

FAST

När flaskan nuddade den här lilla damens mun smällde läpparna genast fast runt nappen som en björnsax - hon SÖÖÖG i sig två stora klunkar - släppte sedan taget - såg OERHÖRT förvånad ut...

OCH

Sedan bredde sig ett SALIGT leende ut över hela hennes ansikte - jag ljuger inte - det sträckte sig verkligen från öra till öra...

FÖR

Att sedan dra in nappen igen och DEN HÄR gången släppte hon minsann inte taget innan hela flaskan var tom!

SÅ

Vad lär vi oss av det här?

JO

Att även om man fött upp två barn på ren bröstmjölk är det tydligen ingen garanti för att man ska kunna föda upp nummer tre likadant...

OCH

Även om jag inte gett upp - även om jag tänker fortsätta försöka med ammandet...

SÅ

Åker jag idag upp till byn och köper några flaskor till PLUS ett väsentligt lager med modersmjölksersättning...

SÅ DET SÅ!

DAGENS STORA GÅTA

För att göra rischoklad behöver man "puffat ris"...

VAD är DET?

OCH

Var kan man hitta det i Finland?

FÖR

Det FINNS att köpa på nätet i Sverige...

MEN

De levererar inte hit... :(

GRATTIS ANNELIE!

När jag fick äldre dottern sade en barnmorska till mig:

- "Mjölk i brösten ger gröt i huvudet"

OCH

Det stämmer så bra...

SÅ bra att det tagit mig ända tills NU att räkna ut vem som egentligen
vann vadslagningen och ändå är jag inte helt hundra på att jag räknat rätt...

MEN

Slutresultatet blev så här:

Annelie gissade fel med endast 15 timmar och 10 minuter

så hon är vinnaren till en makalöst god Fazers blå chokladplatta...

GRATTIS ANNELIE!!!!!

Tvåa kom Keka
(19 timmar och 15 minuter)

OCH

Trea blev Ullrika
(23 timmar och 55minuter)
Jag SA ju att jag inte kunde räkna :)!

Vad duktiga ni var på att gissa! :)

SÅ

Har vi ju förstås även min pappa som helt enkelt gissade på den 25.11
- han får choklad han också (fast den får han först när han kommer hit)!

Nu måste jag gå och äta gröten som finns i mikron
så att jag får mer gröt i min arma skalle!

33 KILO

Jag MÅSTE ju bara berätta...

ATT

Jag faktiskt nådde 100 kilosnivån innan förlossningen...

OCH

Det var jag, tro det eller ej, mäkta stolt över...

Total viktuppgång blev alltså dryga 33 kilo (för er som inte orkar räkna vägde jag runt en 67 innan det hela började)...

MEN

Fyra dagar efter att den lilla behagade komma till världen hade massan minskat med 14 kilo...

SÅ

Jag är relativt nöjd - hoppas på att resten går lika lätt...

FAST

ANDRA är inte lika imponerade som jag är...

FÖR

Idag när jag steg in hos frissan mötte hon mig i dörren:

- Jasså - du har inte fått din baby ännu?
- Eh, JO!
- Men du är ju fortfarande så tjock - varför är du så TJOCK?

Alltid lika trevligt med diskreta och hänsynsfulla människor - hade hon inte slängt in en tub hårgele´på köpet hade hon kvickt mist en kund...

NÄ

Jag skojar bara...

Jag menar - TRETTIOTRE kilo MÅSTE ju synas - eller hur!?!

LUSTGAS & EPIDURAL

Jag KUNDE dra historien om två dygns smärta och pina...

OCH

Hur både barnmorskor och läkare var ytterst nära döden bara jag hade haft ork och kraft att slå ihjäl dem...

OCH

Störtblödning efter förlossningen...

MEN

Dagens inlägg blir istället en hyllning till uppfinningar som lustgas och epidural!

När jag fick äldre dottern var lustgas den enda smärtlindring jag prövade på - den funkade inte alls - förmodligen hade DET sjukhuset något slags sparprogram på G så att man bara andades in vanligt syre - snåla ******...

MEN

Den här gången var det sannerligen en gudagåva!

Efter en EVIGHET av smärtor gav personalen med sig - de bestämde sig för att låta mig få epidural...

FAST

Det skulle ta minst en halvtimme innan läkaren hann komma och ge mig den...

Ville jag ha lustgas under tiden?

Jäkligt dum fråga - jag hade ju redan tusen gånger sagt att jag ville ha ALLT jag bara kunde få ...

SÅ

En minut senare grabbade jag krampaktigt tag i masken - sööööög in...

Efter två andetag i masken började det ringa i öronen - efter tre hade jag glömt allt det onda - nu koncentrerade jag mig bara på att hålla mig vid medvetande!

UNDERBART!

En timme medvetslöshet senare var det dags för epidural...

HIMMELRIKE!

(Fast jag erkänner - en stund gick jag på både lustgas OCH epidural bara för att det var sååååå SKÖN känsla)

Utan dessa hade jag förmodligen bestämt mig för att dö - tänkt att "nu får det sa*an vara nog" - "nu skiter jag i det här"...

SÅ

Ni som ska föda barn - glöm idiotiska dumheter som "naturlig förlossning" och "alternativa smärtlindringar"...

DET är överreklamerat...

MEN

Tro mig...

Det är minsann inte lustgas och epidural!