JÄKLIGT STOR KATT!

Jag är, TROTS innehav av hund, egentligen en kattmänniska.

VISST

Hundar ÄR fina men jag gillar helt enkelt katter MER. Katter klarar sig själva och äger ett otroligt självförtroende - oftast ser de sig själva som våra hussar och mattar istället för tvärtom medans hundarna dyrkar oss oberoende hur inkompetenta vi än är.

SÅ

Vi har därför EN hund men däremot MÅNGA katter.

Våra katter är både ute och inne. Från början var det tänkt att de skulle vara innekatter allihop men det gick de ju inte med på - varför sitta i ett fönster och glo när man kan rusa på som dårar där ute? Sitta inlåst när man kan vara fri? Det slutade snabbt med att jag fick ge mig - tog väl en knapp månad så var det slut med hela innekattandet!

Det roligaste de visste från första början var att driva mig till vansinne med sitt rantande ut och in.

"Nu vill jag ut - öppna dörren - det var inte alls kul att vara ute - jag vill in - öppna dörren - fast nu hör jag något intressant på andra sidan - vad kan det vara - öppna dörren - nä, det var inget roligt - jag vill in - ÖPPNA DÖRREN SA JAG - ÖÖÖÖÖPPNA DÖÖÖÖÖRREN!!!!!"

Ofta höll de sig dessutom gömda ända tills jag gått och lagt mig på kvällarna innan de satte igång med sitt ylande - "Kolla, nu släckte hon lampan igen - vems tur är det att skrika den här gången" 

Något måste göras men vad?

Lösningen blev ett öppet källarfönster - dag och natt fick fönstret stå på glänt - på det viset visste både jag och katterna att de alltid kunde komma inomhus om de ville och det här fungerade hur bra som helst sommartid...

FAST

Man kan ju inte ha ett fönster öppet på vintern, eller ja...kan och kan...

Något måste göras men vad?

I höstas, när min pappa var på besök, sågade han upp ett hål i den yttre ytterdörren så att katterna kunde gå ut och in i vindfånget när de ville - väldigt behändigt - OM någon av dem inte ville komma in till natten hade den nu ändå möjlighet att komma in på skyddat område OCH få tillgång till mat och trygghet på samma gång. Nu behövde jag inte längre ha källarfönstret öppet - allt var frid och fröjd!

Trodde jag ja!

FÖR

På vårvinterkanten började problemen - så fort det blev mörkt blev det ett jävla liv i vindfånget - det var tydligen inte bara MINA katter som använde sig av hålet  - NÄNÄ - de vilda katter som strök i området dök också upp och då blev det KRIG!

SÅ

När det blev lite varmare bankade jag fast jag kattluckan - nu fick det fan anamma vara nog - inte nog med att de stökade till, revirmärkte och hade sig - det gick ju åt OTROLIGA mängder med kattmat - den mängd som åts tydde på 20 katter - MINST.

FAST

Varje kväll var det alltid NÅGON av katterna som stannade ute och varje kväll hade jag dåligt samvete - nu var "den och den" där ute i mörkret alldeles ensam och säkert var han eller hon HUNGRIG också - stackars liten - utelåst och halvt ihjälsvulten - bäst jag sätter ut mat på trappan istället!

OCH

Varje morgon var maten slut - tomt - nada - inte en smula kvar - hur mycket jag än fyllde på kvällen innan så var det renslickat morgonen därpå?

Hur kunde det gå åt så mycket?

Hur många vilda katter fanns det egentligen här?

SÅ

I förrgår kväll, när jag tyst gick ut för att röka (jo, jag röker fortfarande) på trappan ser jag genom det dimmiga glaset något med huvudet nertryckt i kattmatsskålen:

EN SKITSTOR KATT!

MEGASTOR!
  
ENORM!

DEN DÄR katten behöver banne mig inte mera mat - det är då ett som är säkert - den har ätit så det räcker för där ligger till och med Gustaf med sitt lasagnedille i lä!

PANG slår jag upp dörren - kattfan rycker till, lyfter huvudet och stirrar på mig en stund innan den lägger benen på ryggen och skumpar iväg!

SKUMPAR?

Eh?

Katter skumpar väl inte?

DÅ slår det mig - det där är ju för fasiken ingen katt - det är ju en MÅRDHUND!

Jag har matat en mårdhund hela förbaskade vårvintern!

Inte undra på att det gått åt mat!

Nu vet jag att det är fler än en - igår vid elvatiden på kvällen dök det plötsligt upp två stycken samtidigt utanför köksfönstret och för bara några minuter sedan kom en rultandes över vägen in på gården - förmodligen var det dags för ett litet mellanmål...

Fina djur - hemskt söta EGENTLIGEN - lite dyra i drift bara om man tänker föda upp dem på Whiskas torrfoder!

Såna här är det som äter oss ur huset!
Söt eller hur?!?

STÅLKISSEMISS!

En av våra katter är en treårig norsk skogskattsblandning vid namn Lillan.

Lillan är en amper liten dam som verkligen vet vad hon vill - från första början styrde hon över oss alla med järnhand - ve den som inte gjorde som HON ville. Som vaktkatt var hon dessutom fenomenal - direkt det kom en bil in på vår gårdsväg satte hon sig på trappan och morrade - här vaktar jag! Hon vaktade allt - när sonen fyllde år för något år sedan och då fick en telefon i present ville alla grabbar på kalaset pilla på den men det ville ju inte han så efter många nej, nej och åter nej löste han problemet genom att lägga telefonen i famnen på en vilande Lillan - efter det fick telefonen vara ifred - ingen vågade längre gå nära....

IALLAFALL

Förra veckan, på tisdagen, kom mina grannar hit med sorgliga nyheter - de hade fått ett samtal - Lillan hade blivit överkörd - nu ville de vara moraliskt stöd när hon skulle plockas bort från vägkanten.

Personen som ringt dem hade kört bilen bakom - i en hastighet på över 80 km i timmen hade Lillan hamnat mitt under bilen framför, snurrande kastats ut i vägrenen och där blivit liggande men kvinnan som ringde hade inte kunnat stanna - hon hade bilar bakom - dessutom var hon chockad och övertygad om att kattstackaren var död...

FAST

Vi letade och letade - utökade sökområdet meter för meter - under buskar, i diken, i skogen, i det höga gräset - ingen kissemiss?

SÅ

Nu följde dagar med konstant oroligt undrande - vart hade Lillan tagit vägen och i vilket skick var hon? VAR det verkligen hon som blivit överkörd? Eftersom hon begav sig på vandringsresor med jämna mellanrum och då behagade vara borta flera dagar i sträck kunde det ta en tid innan vi fick svar.

Torsdag natt kom en tilltufsad Lillan hem, haltande med lealös hängande svans - hungrig som en varg och fruktansvärt törstig. Hastigt blev kissemissen instängd - nu var det slut rantat - följande dag skulle hon till veterinären och där med basta!

MEN

Morgonen därpå när jag steg upp stod ytterdörren på vid gavel och kattfan var försvunnen - hon avskyr att vara instängd och öppnar man inte dörren när hon SKA ut ordnar hon det själv - det var precis vad hon gjort den här gången också...

Jäkla katt!

Hela helgen var jag orolig för nu VISSTE jag ju att det var vår Lillan som blivit överkörd - att hon hade ont och efter ett samtal med veterinären såg jag hela tiden diverse skräckbilder framför mig - hur katten låg ner i feber och tynade bort, hur svansen (som hon inte hade någon styrsel över) fastnade någonstans och hon inte slapp lös, hur lon hittade henne hjälplös och gav tillbaka för gammal ost...

FÖR

DEN hade hon ju haft sina duster med tidigare fast den gången vann hon.

FAST

På söndag, sent på kvällen, kom hon hem igen - nu haltade hon inte mer utan kunde röra sig obehindrat fast svansen hängde fortfarande rakt ner. Den här gången låste jag in henne i källarens bastuavdelning och öppnade inte dörren förrän det var dags att åka till veterinären - den här gången skulle hon inte komma undan!

På de röntgenbilder som sedan togs visade det sig att hennes svans har gått av riktigt vid roten och att det inte finns en chans att denna kan läkas - svansen måste amputeras..

MEN

Att detta är det enda men hon fått?

Just nu ligger hon och sover på sängen bredvid mig och jag kan inte låta bli att titta på henne med jämna mellanrum - min lilla tappra stålkisse! Tänk att en så liten en kan bli överkörd av en bil som håller 80-90 kilometer i timmen, dunkas in i underredet och därefter rullandes kastas ut till vägrenen och klara sig undan med livet i behåll?

Imorgon, onsdag, är det dags för svansborttagandet och visst är det synd i sig för hon är en stolt liten katt som alltid hållit sin skogskattsvans högt men å andra sidan lever hon och DET är jag så otroligt glad för!

Lilla Lillan - snart utan sin vackra svans!

SNART?

"Börjar du ha problem med dina byxor?"

Flinade dottern imorse när jag med våld var tvungen att hitta några paltor att dra på mig - de enda passande jeansen hängde ute på tork efter helgens tvättraid...

Par efter par testades och slängdes sedan frustrerat in i ett hörn tills jag till slut hittade ett par som nog gick över både lår och höfter men endast EN FUTTIG KNAPP AV 5 GICK FAST!

HALLÅ!

Jepp, jag erkänner:

Det STÖR mig!

Ganska MYCKET!

Vad hjälper det att läkaren säger att "du bara ÄR sån - det är hormonerna som får dig att gå upp - du får helt enkelt ge upp och acceptera - du är den typen"?

Varför ska just JAG se ut som en höggravid flodhäst DIREKT?

VA?

Som i helgen när jag, fram och tillbaka hälsade på min arbetskompis på jobbet, stod där i all sköns ro och pratade men efter en stund fick en konstig känsla...

Någon TITTADE på mig!

Bakom mig stod en karl, en av de som ganska ofta kommer in till oss och handlar, och granskade min mage med kännarmin:

- Ja sun vatsa vaan kasvaa ja kasvaa - kohta tulee vauva!
(Å din mage bara växer och växer - snart kommer det en baby)

SNART?

När jag (röd som en tomat i ansiktet) försökte påpeka att "Nej, det kommer nog ingen baby SNART - jag är bara skittjock" fick jag svaret:

- Älä yritä hujata - mä tiedän - kohta tulee vauva!
(Försök inte luras - jag vet - snart kommer det en baby)

VISST

ALLT är ju relativt - för HONOM kanske november är snart men JAG tycker då att det är en halv evighet tills dess - så det så!

MEN

Vad gör man?

När jag väntade dottern och blev sjukskriven i femte månaden trodde alla mina arbetskamrater på båten att jag gick på mammaledigt - redan DÅ var jag så stor - gissa om de fick sig en smärre chock när jag en månad senare kom tillbaka ÄNNU större.

OCH

Nu är jag tydligen på god väg med att chocka det här samhället på samma sätt - i århundraden framöver kommer folk förmodligen att diskutera hur jag gick fyra månader över tiden för "det MÅSTE hon ju ha gjort så stor som hon var - hela hon var ju kläckfärdig i juni och ungen kom först i november"!

JAJAMEN!

NÄ!

Nu har jag inte tid med det här mera - jag ska söka efter mammaklädesbutiker på nätet där de säljer skapliga korsetter - såna som man använde på 1700-talet för EN SÅN BEHÖVER JAG NU!

"SNART"?

HEH!

INTE LÄNGRE HEMLIGT!

Eftersom ryktet tycks spridas som en löpeld genom samhället kan jag lika gärna dra det här på bloggen:

Den 22 februari informerade jag att inget smått var på väg...

MEN

Det får jag nog ta och ändra på ...

FÖR

Det är det!

JAJAMENSAN!

FAST

Det VAR faktiskt inget smått på väg när vi förlovade oss - så det så!

IALLAFALL

Vi hade räknat med ÅR av väntan -både han och jag är "lite" äldre - kanske det inte skulle lyckas överhuvudtaget - man har ju hört om par som försöker skaffa barn i evigheter utan att det blir nåt...

SÅ blev det nu inte riktigt - som en bekant så romantiskt uttryckte sig när de började vänta barn: det brände fast i botten direkt!

Bland annat för att jag vägrade tro på testresultaten (tro mig - tillverkarna av teststickor hade sin försäljningshöjdpunkt i slutet av februari och början av mars) hölls allt hemligt - det var ju något FEL på alla de här stickorna - förmodligen fanns där en tumör eller annat skit som skojade till hormonnivån i kroppen...

OCH

Att hålla en graviditet hemlig i det här samhället är inte det enklaste - jag menar - för det första - varför i helsike är till exempel rådgivningen placerad MITT I BYN?

Vilka har planerat det?

Byns skvallertackor?

Inskrivningen (vecka åtta) var en pärs - inte BARA för att jag ansåg det vara DUMT att bli inskriven innan det överhuvudtaget blev bekräftat att det faktiskt fanns någonting där utan mest för "var skulle jag parkera utan att folk fattade VARFÖR jag parkerat just där"och "hur tar jag mig in utan att bli sedd?

TYP

Efter en och en halv timme smög jag mig ut igen - tömd på både blod och information men istället överbelamrad med broschyrer och papper - det är inte LITE grejer de prackar på en första gången och då tackade jag ändå nej till hälften eftersom jag inte hade möjlighet att smussla ut det utan att det syntes - jag var ju där i HEMLIGHET - då kan man verkligen inte komma ut med famnen full av "VI VÄNTAR BARN!" och gratis babytidningar!

Bland materialet jag fick fanns det förresten ett papper om vad man bör undvika att stoppa i sig när man är gravid -sötningsmedel är ett stort AJAJ!

So what, tänkte jag...

Jag använder ju inte sötningsmedel - jag gillar RIKTIGT socker - DET är gott!

MEN

När jag efteråt, på skoj, började kolla upp i vilka produkter det används sötningsmedel blev det problem - sötningsmedel finns ju i nästan ALLT!

Här har jag i åratal varit beroende av Läkerol Dents - de med mentholsmak - NAMNAM - en ask om dagen har det lätt slunkit ner men TJOFF så var det slut med det!

Vad skulle jag NU tugga på?

Tuggummi?

HA!

Enda jäkla sorten jag hittat som INTE innehåller sötningsmedel utan bara rent socker tycks vara HubbaBubba och OJDÅ vad det tilltalar mig att gå omkring med tvåkilosbitar i munnen dagarna i ända - största problemet är att låta bli att svälja ner klonten för så godisaktigt som det är slinker den ner rent reflexmässigt!

Var var jag nu igen då?

Javisst ja - hålla allt hemligt!

Det FINNS människor som hålls smala och fina genom hela graviditeten - det enda som putar ut är en perfekt liten mage - en nätt sak som passar ypperligt på bild i graviditetsforumet under rubriken "Veckans mage".

Det är bara att inse fakta - jag hör inte till denna ljuva skara den här gången heller...

FÖR

När jag väntade dottern gick jag upp 30 kilo - med grabben 32 och den här gången har jag redan (vecka 15) ökat massan på jordens yta med SJU KILO...

Som rådgivningstanten sade när jag steg på vågen förra veckan:
  
OJOJOJ DÅ!

NEJ!

Det ÄR ganska svårt att verka oberörd och framförallt ORÖRD när man gått upp sju kilo på ett par månader och det bara finns ett futtigt par jeans kvar i garderoben som fortfarande går på!

SÅ

Nu var det alltså slut på DEN hemligheten!

Att vänta barn vid 40-snåret är annars inte samma sak som när man är 20 - DET har jag minsann redan lärt mig.

Hade man haft möjlighet att kryssa i "vilken graviditetskrämpa passar in på dig" i broschyren hade jag förmodligen fått jackpot! Det har varit allt från illamående (dygnet runt), "humörsvängningar" (LÅTER ju fint men betyder i verkligheten raseriutbrott varvat med "sitta i ett hörn och lipa ögonen ur sig för att man glömt att vattna blommorna"), åderbråck, svullenhet, extrem trötthet (jag har då aldrig somnat SITTANDES förut) och just nu är jag sjukskriven hela veckan på grund av sammandragningar...

MEN

Det är det värt!

Hoppas ni alla mår bra - kram på er! :)

HOS OSS JUST NU

EGENTLIGEN...

Borde jag städa, tvätta och allt annat tråkigt jag struntat i under helgen när jag var på jobb...

MEN

Istället blev jag sittande framför datorn - kollade igenom alla fotografier min dotter tagit den senaste tiden...

OCH

Varför då inte sätta ut en del av dem på bloggen?

SÅ

Här kommer alltså en del!

   
   

  

  

  

Önskar er alla en riktigt fin dag!

JÄKLA TV-LICENS!

Jag vet inte vad tv-licensen kostar i Sverige...

MEN

Här har de iallafall mage att ta 215, 45 i året för skräpet...

OCH

Just nu sitter jag och stirrar på min med hat i blicken...

FÖR

Det är dags för en avbetalning igen - jag har nämligen delat upp min - det finns ju ingen chans i världen att man, på skoj, bara så där, har en tvåhundra över någon månad och då lika gärna kan sätta dem på tv-licensen...

IALLAFALL

SÅ STÖR DET MIG att jag måste betala den här jäkla licensen DELS för att jag tycker att den är svinaktigt dyr och DELS för att VARFÖR ska jag betala den när jag ändå inte KAN se på tv...

FÖR

Den där räfsan jag har uppe på taket är fan anamma VÄRDELÖS!

Om gudarna vill - om vädret har varit på sitt bästa humör i MINST tre dagar utan den minsta lilla vindpust eller fuktdroppe - om ingen påtänd mygga i misstag tagit för snäv sväng runt krattfanskapet och råkat nudda den...

DÅ kanske man ser annat än en blå ruta och texten "Ingen signal"...

Annars är det allt som finns på programlistan - blå fucking ruta med vit text - Ingen signal!

Man blir ju så glad!

DESSUTOM

Så är det egentligen endast två program vi VILL se på i det här huset - Greys Anatomy på onsdagar och Lost på torsdagar...

OCH

GLÖM DET att räfsan funkar just då!

SÅ

VARFÖR funderar jag ens på att betala skräpet?

JO

Jag är väl optimist - kanske antennen hatar vintern - KANSKE den MOT FÖRMODAN börjar funka nu till sommaren?

Vem vet?

MEN

Å andra sidan så är jag nog lite skeptisk - jag menar - om den nu har fi**ats  en hel vinter - varför  skulle den då få för sig att börja funka under sommaren?

"Nämen kolla - nu blir det tydligen åska - jaha, då tar jag paus i en vecka till då - alla andra har ju också semester på sommaren - varför ska JAG jobba då?"

SÅ

Vad göra?

Köpa ny räfsa till taket kostar en mindre förmögenhet PLUS att jag då måste betala någon gubbe för att klättra upp dit och byta ut den och DET har man inte råd med för alla pengar har ju sedan gått till att betala en svindyr licens IFALL man skulle få bild...

Jäkla tv-licens!

HÅLL ANDAN!

Ja HÄR händer det inte mycket - jag har fullt upp - ibland känns det som om jag knappt ens hinner andas...

MEN

Appropå ANDAS så kolla in min kusin:

http://www.youtube.com/v/Yz4JMNU-5U0&hl=en

HAN är duktig han!