12 maj 2007

DEN SOM SPAR HAN HAR!

Min källare:


Förutom bastu och tvättstuga finns det bland annat... 

Fyra bokhyllor, ett köksbord, travar med ved, en gräsklippare, massor av överbliven bastupanel, några kubikmeter färdigsågad övrig panel, fönster-, tak-, och golvlister, bräder, vindskyddsskivor, gamla fönster,  björnull, gamla spegeldörrar, nya fula dörrar, tre stora kaninburar, en råttbur, två hamsterburar, en fågelbur, en madrass, en oändlig mängd med trasmattor, en grill, fina trästolar, fula trästolar, en cd-hylla, en barnvagn, hinkar och andra byttor, massor av blomkrukor, tusentals kablar, vattenslangar, lådvis med kakel och klinker, högtalare, hallbord, en ihopplockad julgran av plast, en isärplockad julgran av plast, massor av glastegel, gamla datorskärmar, annat datorskräp, kuddar till utemöblerna, fyra bastanta utestolar i trä, fyra gröna plaststolar, andra utestolar, en oljekamin, vardagsrumsbord, portföljer, ryggsäckar, saftmaja, trallar, sänggavlar, fanerskivor och en barnstol. 

UNDER, MELLAN och PÅ allt detta finns otaliga mängder av proppfulla sopsäckar, bananlådor och plastpåsar med osorterat innehåll. 

Jag blir GALEN - i sommar ska ALLT bort!

Dagens program var att HITTA och ta fram utemöblerna.
Nu är jag de tre essen - SUR, SLUT och SKITIG!

Hur har er dag varit? :)

JAG ÄR EN HEMSK MÄNNISKA!

Godmorgon - jag har just insett att jag är en hemsk, hemsk, HEMSK människa! 

FÖR 

Jag har ju sagt det förut och jag säger det igen: 

Jag är EMOT all utseendefixering! 

Våra liv går ut på att vara smala, snygga och helst också smarta men om vi lyckas med de två första målen så är det inte så himla viktigt med det sista - vi borde ju i princip klara oss ypperligt genom livets prövningar ÄNDÅ bara vi ser bra ut. 

Tidningarna proppar oss fulla med diverse bantningsmetoder - är det inte GI-metoden är det Atkins. Vad får man äta och vad ska man slänga? Den ena metoden motsäger den andra  - till slut behöver man ingen tidning vid frukostbordet mera utan lusläser texten på lättmjölksburken, adderar ihop antalet proteiner med mängden av kolhydrater för att sedan dividera dem med summan av procent fett. 

Om inte annat borde smala människor vara hejdare på matte. 

Det räcker inte med att kroppen är smidig och slank - ansiktet bör vara perfekt det också. Är man född med mindre (eller större) lyten finns det hjälpmedel - d.v.s. SMINK! Att lägga en snygg makeup är en hel vetenskap - det behövs minutiös noggrannhet. Allt från den rätta typen av ansiktsvatten till rätt tonat puder bör stämma annars ser man ännu värre ut när man är klar än när man började. 

Jag kan inte sminka mig så därför låter jag bli men när jag hittar "före och efter" bilder på nätet blir jag lika imponerad varje gång - om jag skulle sminka mig skulle jag kanske också vara vacker och vilken kvinna vill inte vara det? 


Nu pratar jag inte om "Extreme makeover"-bilder där deltagarna blivit klippta, kapade och utfyllda mellan före och efter utan t.ex. fotografier på modeller.

 

FAST


Vad hjälper det? Även om de förvånansvärt vanliga modellerna förvandlas till exotiskt undersköna väsen med hjälp av smink måste bilderna ändå tas in och fixas till i Photoshop förrän de kan visas för oss vanliga dödliga. 

Å vi har gått på på det varenda eviga gång! 

(Kolla t.ex. in  Sampes videoinlägg om fejk - helt otroligt!)

MEN 

Nu verkar det som om trenden börjat svänga - antalet personer som är EMOT utseendefixering ökar. Sakta men säkert börjar det gå mot att vi ska vara vackra som vi är - vi behöver inte kladda på oss en massa krämer och annat för att passa in, vi behöver inte gå ner i vikt - ju mer naturliga vi är desto bättre. 

Skådespelare och sångerskor blir hånade för sin vansinniga strävan efter att vara perfekta. Ju mer de jobbar på saken, ju mer de sätter sina pengar på större bröst, plattare mage och rundare rumpa, desto mer hackar vi på dem. Fattar de inte hur DUMMA de är? Förstår de inte hur onaturliga de ser ut? De såg ju MYCKET bättre ut FÖRE! Plastade apa! 

NEJ 

Vi accepterar inte att de kämpar med sitt utseende - vi vill att de ska vara vanliga människor - att de ska se ut som oss så att vi kan identifiera oss med dem.  

MEN 

De får inte vara vackra men gud nåde dem om de faktiskt lyssnar på oss och åldras naturligt. 

Om någon av dem INTE gör en massa insprutningar för att få bort rynkor, fettsuger lår och mage och skär bort överblivet skinn så GOTTAR vi oss i deras förfall!  

MEN GUUD SÅ HON SER UT - varför gör hon inget ÅT det? 

Snacka om DUBBELMORAL! 

Jag är en av dem - en av dem som predikar om att vi alla är vackra så som vi är men ändå i det närmaste VÄLTRAR mig i godis så fort jag ser en stjärna förfalla. 

Varför beter jag mig på det här viset?

Jag är en hemsk, hemsk, HEMSK människa!

11 maj 2007

SMART VÄNSTERTITTARE

Det finns...

 

TV-tittare, känsliga tittare, manliga tittare, kvinnliga tittare, antal tittare, språkkunniga tittare, upprörda tittare, modiga tittare, potentiella tittare, minnesgoda tittare, olönsamma tittare, kritiska tittare, observanta tittare, kvalificerade tittare, zappande tittare, kära tittare, tappade tittare, okunniga tittare, möjliga tittare, skeptiska tittare, hängivna tittare, ointresserade tittare, högertittare, tutt-tittare, fönstertittare...

 

MEN

 

Inga av dem är så SMARTA som VÄNSTERTITTARE!

 

Är man högerhänt och ser med vänster öga så har man bättre uppfattningsförmåga OCH läser snabbare än andra tittare.

 

Gissa vad JAG är?

 

Jajamensan - VÄNSTERTITTARE!


(Om jag upptäckt att jag var högertittare skulle jag ju inte idas skriva det här inlägget!) 


Här
kan du TITTA vilken typ av tittare DU är!

RUND LITEN GUMMA

Så länge jag kan minnas har jag varit missnöjd med både mitt utseende och min kropp. Jag tycker alla andra är vackra som de är men min egen spegelbild har jag aldrig kunnat förlika mig med.

Har jag gått upp i vikt har jag varit äcklad av mig själv - jag är för FET. Har jag gått ner i vikt har jag ÄNDÅ varit äcklad av mig själv - jag är fortfarande för FET. När jag gått ner så mycket att jag bara varit skinn och ben har jag varit äcklad av mig själv - är det bara jag som ser hur FET jag är? Oberoende av vikt - det bara VÄLLER över på alla håll och kanter.

Med barnen gick jag upp 30 kg per graviditet - på förlossningsbilderna har jag varken haka eller hals och i fotoalbumet går fotografierna under rubriken "Rädda Willy". Då var jag GRYMT stor men det var enda gångerna i mitt liv jag inte BRYDDE mig - jag var enorm - SO WHAT - jag hade RÄTT att vara det. Efter en graviditet tog det inte många månader innan jag gick ner 40 kg, d.v.s. 10 kg under startvikt men när jag gjort det så kunde jag ändå inte se mig i spegeln utan att se fläsk överallt. 

Under alla dessa år har jag testat otaliga dieter kombinerade med träning hemma - det har inte hjälpt - trots perioder med 100 situps per dag och mage platt som en pannkaka har jag inte kunnat vara nöjd. När jag var tjugo försökte jag testa Bulimi men DET var inget för mig - VET ni hur en Bounty smakar när den kommer upp igen?

Nej tack! 

Jag har ALLTID pendlat i vikt - ena veckan kan jag gå upp två kilo, andra ner. Det verkar inte vara några bekymmer med varken viktuppgång eller viktnedgång - börjar jag en diet tar det inte länge innan jag gått ner önskat antal kilon men dessvärre har det funkat lika bra andra vägen också.  

På vintern har jag alltid dragit på mig lite extra men så fort sommaren kommit emot har det uppstått panik. 

Varenda eviga vår har det varit ett helsike att bli i skick för inkommande sommar. Trots att jag aldrig går i shorts eller korta kjolar MÅSTE ju kroppen vara i trim - har man barn är sommar lika med strand. Det går ju knappast att leka Willy på stranden - hastigt ringer någon sjöbevakningen och Greenpeace. Oberoende hur mycket jag än gått ner har jag ändå bitit ihop, rätat på ryggen, dragit in magen och försökt vara tapper. 

Så har det VARIT...

I år är det något fel! 

Jag HAR gått upp i vikt - om jag inte missminner mig borde jag nu vara ungefär åtta kilo tyngre än förra sommaren. Jag BORDE vara ett totalt vrak av själväckel men det är jag inte? Varje dag ställer jag mig som vanligt framför spegeln och kollar in läget men istället för tårar och ångest snurrar jag runt, ler och säger till mig själv: 


-         OJ DÅ, du är ganska rund du gumman lilla.


Vad är det som har hänt? 

Hur kan det komma sig att jag efter all dessa år av äckel NÄSTAN rent av gillar det jag ser?

OCH

Vad ska jag göra för att det ska förbli så?

EUROVISION 1


KOM IGEN HANNA!

image36

Två år i rad skulle inte sitta illa! :)

Jag och dottern sitter i soffan och följer tävlingen.
Sonen vägrar vara med i vår "jury" - konstigt?

Kommentarer:

Vitryssland
Dottern: EH?
Jag: Den HÄR ska jag banda!
Dottern: Too late FAST du kan ju banda i lördag för
den kommer SÄKERT till finalen!
Så fnittrade vi en stund...

Danmark
Dottern: -Är det där en kvinna?
Jag: - Ingen aning men jag TROR inte det?
Så tar damen av sig släpet...
Dottern: NÄPP, det DÄR är ingen kvinna!
Någon som vet?

Nederländerna
Dottern: HA! DEN bakgrunden har de gjort i Photoshop!

Polen
Jag: Vad fan - hon har ju MINST tre meter ben!
Dottern: Jo, hon är säkert sjuk stackarn!

Hårdrockarna från något konstigt land
Dottern: YES! En KLAR vinnare!
Sen låg vi och vred oss av skratt en stund...

Uppdatering sker inom kort....kiva med paus...

Norge
Nu dansar vi runt här på golvet
och hunden blir galen ....

Malta
Dottern: Hon måste ha varmt!
Jag: Jaha? Varför det?
Dottern: Ja, kolla hur hårt de kör fläkten!

Andorra
NÄSTA TACK!

Belgien
Dottern: Vi har inge chips! :(

NÄR är det egentligen dags för Sverige eller Finland?
Jag börjar bli småtrött på det här nu....

Slovenien
Dottern: Kolla - Hanna Pakarinen WANNABEE!
Jag: Ja faktiskt!
Dottern: TRE kvar - jag SA ju de tar Sverige och Finland SIST!

Turkiet
Dottern: sänker ljudet
Jag: höjer
Dottern: sänker
Jag: höjer

Österrike
NU märker vi att det är hur jä*la många bidrag som helst!
Det kommer ALDRIG att ta SLUT!

Lettland
Dottern byter kanal och upptäcker att den finska
sändningen har alla bidrag TEXTADE till finska!
Nu blev det intressant en liten stund till...

Men hallå?

Varför börjar de rösta NU?

Hahaha!
HERREGUUUD!

Vi har ju för fan suttit här I ONÖDAN!

Det var DET de menade med DELFINAL!

Där fick vi för att vi ville vara schlagerfreaks! :)

10 maj 2007

MEREDITH OCH DEREK

Igårkväll var det inte onsdagkväll - det var Greys Anatomy-kväll! 

Ifall någon råkat missa det är jag hängiven fan av serien - missar jag ett avsnitt en onsdag är det snudd på katastrof - livet är förstört.  


Å det är det nästan nu också!

 

Här har jag i EVIGHETER gått och LÄNGTAT efter att Meredith och Derek skulle få ihop det igen och nu när det äntligen händer något så blir jag ARG!

 

Jag menar, de har haft både tid och möjlighet tidigare att hitta på nåt men NU när HON börjar ha ihop det med tråkiga veterinären och HAN försöker få det att funka med frun - ja DÅ jäklar smyger de iväg och PARAR SIG med varandra!

 

Jag BORDE vara glad men jag tycker verkligen att de kunnat sköta det snyggare! Nu blev det ju sjaskigt - en snabbis som bara ger alla en massa elände i slutändan!

 

Å sen då, till på köpet, så tar serien PAUS!

 

Vad ska jag NU göra på onsdagkvällarna?

 

SUCK!

LEENDE GUBBAR & AVSLUTANDE KRAM

Datorer och den skriftliga kommunikation man får tillgång till via dem skapar ofta missförstånd.  

Det är svårt att förstå vad en annan människa EGENTLIGEN menar enbart genom skrift - det finns inga möjligheter att tolka det som ligger bakom med hjälp av tonfall, kroppsgester och ögon. Om jag, när jag är grinig,  får ett mail är chansen stor att jag läser in negativa saker i det som står skrivet bara för att jag själv är på dåligt humör. Om jag däremot är på sprudlande humör och får ett mail skrivet att en ledsen människa kanske jag inte tolkar det som så sorgset som det verkligen är och då också svarar på fel sätt. 

Hur gör man då för att undvika dessa missförstånd? Hur ska man skriva för att det INTE ska missförstås? 

DET är en otroligt svår fråga!  Det är ju inte bara mail det här problemet gäller - bloggandet och alla kommentarer är ju en hel vetenskap bara det. HUR skriver man utan att såra?  

FÖR 

Jag VILL INTE såra! 

Jag har kommit fram till att det här med smileys är ju livsviktigt - med dessa små figurer och tecken kan man visa upp de ansiktsuttryck man annars inte har möjlighet att ge. Smileys är alltså oumbärliga! Ett MÅSTE!

 

Problemet med dem är att de räknas som "icke rumsrena" -  stoppar jag t.ex. in en smiley i min CV är chansen att jag får jobbet jag söker mindre än om jag INTE gör det. Leende gubbar och sura miner bör alltså undvikas när det gäller "större" och "viktigare" saker - använder man smileys är man omogen - iallafall här i Finland.

 

FAST


Det struntar jag i - jag gör ju ändå som jag vill - vill de inte ha en person som skriver smileys i sin CV passar jag förmodligen ändå inte in där. 

Vad kan man då göra mer för att undvika missförstånd? 

Något jag själv reagerat på är skillnaden mellan svensk kommunikation och finsk. Här avslutar man på sin höjd ett mail med "Med vänlig hälsning" medans man i Sverige sköter avslutningen med ett lättsamt "Kram".  

DET är stor skillnad! 

Första gången jag fick ett mail med avslutande kram som INTE kom från någon av mina nära och kära blev jag smått chockad - till på köpet kom mailet från en KARL !  

En KARL skriver KRAM till mig?  

Vad har HAN för baktankar - försöker han få mig i säng eller? 

Jag var ju NATURLIGTVIS tvungen att ringa mamma och delge henne denna smått otroliga händelse - NU behövde jag absolut någon att brainstorma med!  


Mamma har varit med förut så hon lugnade mig och förklarade att ALLA i Sverige skriver så - det bara ÄR så! Han ville varken ha mig i säng eller leka några andra onämnbara lekar utan han var bara vänlig!

 

Det tog ett tag innan jag smält denna information - att man faktiskt KAN avsluta ett mail till en annan person än en familjemedlem eller vänner med en kram. När DET gått hem övergick jag till att vara smått besviken - det skulle ju faktiskt ha varit ganska trevligt om han velat ha mig i säng eller leka någon annan lek och så ville han bara vara VÄNLIG!

Ytterligare ett exempel på missförstånd - ALDRIG är det bra! 

När det gäller kommunikationen på nätet så lär jag mig den. Det går sakta men säkert framåt men ännu är jag LÅÅÅÅNGT efter alla andra.  

Jag kan fortfarande sitta och fundera på vad *s* betyder och varför man skriver *ler* istället för en leende smiley. Jag måste, när jag skriver kommentarer, hela tiden påminna mig om att jag KAN skriva "kram" i slutet - att mottagaren inte alls tycker jag är löjlig om jag gör det. Oftast skickar jag iväg kommentaren utan kramen ändå - inte för att jag inte VILL skriva dit den utan för att jag helt enkelt är så ovan att jag GLÖMT den. När jag sedan ser resultatet på skärmen svär jag varenda gång över att jag ÄNNU en gång glömt skriva dit den och så oroar jag mig för att mottagaren nu tar illa upp för DET istället. 

NEJ 

Det är inte lätt att veta hur man ska eller inte ska göra - dessutom är ju alla människor olika och reagerar olika på allt och inget.  

Vad jag däremot vet är att jag ALDRIG, med vilje, skulle skriva något som sårar. Världen är tillräckligt ond som den är.  

Det BEHÖVS leende gubbar! 

Det BEHÖVS kramar!  

Jag hoppas bara jag lär mig komma ihåg dem!